Och jag vill tacka Kentucky

Att skaffa nytt visum är vanligtvis både dyrt och tidskrävande. Förutom att man ska fylla i blanketter och redovisa för myndigheter att man är en hyvens person ska man bråka med sin bank, betala avgifter på över 3000 kronor, oroa sig något otroligt för att man fått alla formulär och papper och kvitton i ordning, fara fram och tillbaka till Stockholm, och stå i kö i regn ett bra tag.

Det är inget man gör för att det är kul, liksom.

Igår hämtade jag mitt pass på posten efter att det och jag gått igenom allt det där plus lite till för att få alla stämplar och foton och gudvetvad som man ska ha för att få jobba där jag jobbar, och vet ni? De hade gjort fel. Istället för de vanliga två årens giltighetstid så fick jag mindre än ett år instämplat i mitt, vilket gör att det här visumet får SM-guld i klasserna Dyrast, Mest Tidskrävande och Mest Svordomsinducerande Visum Någonsin. Allt det där bara för att min handläggare inte brydde sig om att läsa mina handlingar ordentligt.

Visst, det kunde varit värre. Det kan alltid vara värre. Man ska vara tacksam för det man får och ett knappt år är ju bättre än inget år alls. Men, jag tycker att det är lite galet att just min visumhandläggare inte ens hade grundläggande läskunskaper. Måste de inte ha det? Är det meningen att jag ska fråga dem om de har det? Just nu funderar jag på om jag kanske ska skapa ett onlineläsetest som jag kräver att de ska göra innan de får ta tag i mina papper, ett som kostar minst 5000 kronor att svara på och de måste ha minst 100% rätt på innan de får stå i MIN kö medan jag spolar vatten på dem. Min kö kommer finnas i en vindtunnel i Munkfors.

Hade det inte bara varit enklare att inte anställa folk från Kentucky?