Så sitter man här, i kaoset, i princip färdigflyttad och klar med bara lite saker bortglömda där borta på Bredgatan (vem behöver ugnspannor, egentligen?). Solen skiner, de nytvättade gardinerna vimlar lite lojt i vårvinden, Walter bär kartonger och Hackebackepotatisen gör sin grej i ugnen medan 80-tals-Sting sjunger något deprimerande men vackert inne i huset. Jag har tagit lördag på en fällstol ute i kvällssolen på uteplatsen tillsammans med Tommy, den rödhåriga katten som jag fick med på köpet i den flytten. Tommy åker långkoppel så här i början av sin Branford-vistelse och envisas med att slå mig i huvudet med en nylonlina när han sniffar sig fram och tillbaka genom vår lilla trädgård.
Så satans harmoniskt, liksom.
Jag undrar vem som knarkar på den här gatan?
Att gå hem med tomt koppel
-
Man vet ju att det ska hända. Att en älskad lurvig del av familjen ska
lämna in. Ändå slår smärtan och saknaden till med full kraft när vi lämnar
veterin...
5 dagar sedan
1 kommentarer:
låter nice hur som helst. Hoppas grannarna är trevliga och har för vana vara påkldda oavsett om de knarkar elelr ej.
Krk
Skicka en kommentar