Säger hej till dåtiden

Man må vara hur skrynkelfri och bra som helst men lite fundersam blir man ändå varje gång en förflutna kommer på finbesök.

Bara att ta sig i kragen och le lite extra hårt. Det funkar för det mesta, faktiskt.

SM i masochism

RSNA 2011, here we go again. Kan någon skjuta mig nu, snälla?

Misstag

Konversation hörd på min gata tidigare idag:

Universum: Hörru Chotte, vad säger du om en liten vattenläcka i köket dagen innan Thanksgivingfirande och mastodontmalagning?!?

Chotte: Ja, det låter kul, det tar vi!

... Och så svämmade skåpet under vasken över.


Så himla kul var det faktiskt inte.

Syskonkärlek?

När vi var små bråkade jag och min storebror en salig massa, vi var som katt och hund mest hela dagarna. Vad exakt det var vi trätte om har jag idag ingen aning om men något var det som skavde och gnisslade för hujedamig vad vi kunde hålla på. Det kunde inte vara helt lätt att hänga med i svängarna för de stackars föräldrarna, alltid.

Ikväll har jag gormat på husets två pojkkatter som väst, slagits, morrat och boxats i köket, i hallen, framför TV:n och i badrummet. Att det ska vara så svårt att bara låta varandra vara, kan man tycka. Ena sekunden var det Den Lille Gråe som jabbade mot Horkatten Thomas bara för att vi i nästa ögonblick skulle ha en Tommy som retades med Grållen. De var som förbytta!

Efter en dryg timme med intensivt domararbete från min sida där jag kastade upp Tommy på övervåningen och lät Liten Grå vara kvar där nere blev det till slut tyst och skönt. Efter ytterligare en timme med alldeles FÖR mycket lugn och ro fick jag gå och leta efter mina små familjemedlemmar för att se att de inte höll på att minera varandras sängar i det tysta... Bara för att hitta dem båda sömnigt ihopknycklade i högen med ren tvätt på gästsängen, sovandes mindre än en halvmeter från varandra.

Jag förstår inte riktigt vad de håller på med...

Simmar o-lugnt

Jag tar simlektioner nu för tiden, målet är att jag ska bli mästarinna i 50m fritt i geriatrik-OS år 2048. Som tur var är det långt till dess för just nu lipar jag mest i poolen. Lipar och simmar bröstsim vilket inte alls är samma sak som frisim, så mycket vet jag. Till på köpet blev jag rädd för vatten i förr-förra veckan och svalde halva simhallen i ett par väl valda kallsupar.

Det var inte riktigt det jag trodde skulle hända när jag började ta simlektioner, det ska jag ta och erkänna redan från början, men jag är inte den som är den och eftersom jag bara hunnit ta två lektioner så ska man välan inte tro att man ska vara fullärd redan. Lite korkat att formtoppa nästan 40 år för tidigt.

I förra veckan hade vi lektion nummer två där jag erkände att jag lipat mig igenom veckan innan Florida-vistelsen så nu har vi backat hem och börjat om från början. Veckans läxa består av att jag ska kicka mig fram och tillbaka i poolen med en bräda och humma i vattnet så fint och kontrollerat jag bara kan. Ner med huvudet och humma ut luften genom näsan och upp med huvudet för att snabbt andas in. Humma ut genom näsan, in genom munnen. Igår körde jag mitten-A hela tiden men nästa gång ska jag nog köra skalor, upp och ner, en halvtimme eller så. Kanske blir det lite roligare så.

Vem kunde tro att det skulle vara så svårt att inte dricka upp hela poolen?

Timing

Lagom till slutet av min vistelse här i Miami så har storasyster Olivia äntligen verkat ha bestämt sig för att sluta ge mig onda ögat.

Därav slutsatsen: Barn är underbara, men timing har de då inte så värst mycket av.

Charmen med pojkar

Idag blev jag kissad på av en pojke för första gången i mitt liv. Det var förvånansvärt trevligt, men jag antar att graden av trevel berodde mycket på vem det var somutförde själva kissandet. Om någon annan än Adam gjort det hade jag nog sagt ifrån på skarpen.

Liten!

Det blev som det blev och jag kom för sent till Miami trots allt, Liten Norén hade mer bråttom än vad vi någonsin hade trott. Nu har han varit hemma i flera dagar och han är en hungrig och snäll liten sak som är väldigt poppis hos sin storasyster.

Jag är redan kär och så snart han blir laglig ska vi gifta oss, Adam och jag!

Det är spännande nu

På lördag far jag till Miami och inväntar ankomst av liten Gosse Lidman. Allsköns extremiteter hålls för att han inte ska komma innan jag gör det så jag hoppas att han sköter sin del av överenskommelserna vi har.

Gosse Lidman! Kom som tidigast på söndag!

Bara för att göra saker och ting mer spännande än vad de redan är, ringde Pontus mig helt oväntat ikväll när jag satt och middagade med kollegor på en restaurang. Vad trots man när man får se Gosse Lidmans pappas telefonnummer blinka på sin telefon en helt vanlig torsdagskväll?

Att Gosse Lidman skitit i alla ens korsade kroppsdelar och bestämt sig för att komma ut!

Det tror man minsann och helt till sig blir man i flera minuter. Lite lättad blir man då när man bara blir uppmanad att prata om databaser och queriesar som inte funkar och det man säger då är något i stil med "select * from w_vem_fan_bryr_sig_ring_mig_inte_om_det_inte_är_några_barn_på_G". På ett ungefär, typ.

Klaus? Du ska nog ringa Pontus imorgon, förresten. Jag tror han behöver lite mer användbara tips.

Säg hej till adoptivkatten - del 1

Vi har blivit med en katt till, en liten grå en som vi trodde var en flicka väldigt länge men som nu tydligen är en pojke ändå för vi tror vi hittade något gömt där inne och dessutom krigar han och Tommy en hel del så där som pojkar ska göra. Nu när han får mat om dagarna så är han inte så värst liten längre, det är väl mer så att i Tommys tornande skugga så ser han fortfarande lite mesig ut.

Adoptivkatten har många namn men inget som riktigt fastnat ännu. Enligt den forna ägaren heter han Beast vilket är ett galet löjligt namn på en katt med silkesman, håriga knogar på oproportionerligt stora tassar och en tendens att ständigt visa sin tungspets i ena mungipan. Han har vassa klor, något som både mina lår och mina matsalsstolar är plågsamt varse om. Under de senaste månaderna har han sålunda fått heta

• Addie Pray - efter en av karaktärerna i filmen Paper Moon eftersom han brukade smyga in i huset och sno Tommys mat.
• Greta Garbo - han ser lite ut som henne tycker jag och dessutom var han väldigt osocial av sig.

Sedan fick vi veta att hon var en han och då bidde det istället:

• Tranny Cat - på grund av sin ombytliga karaktär.
• Little Gray Cat - eller Lilla Gråa Katten om man kör på svenska och det gör man ibland när man är själv.
• Oliver Twist - den manliga versionen av Addie Pray.
• Thumper - För att han skallar en om han vill bli klappad.
• Knuckles McGee - för sina håriga tassars skull
• Den lusinfesterade helveteskatten! - det var nog det första namnet han hade, när han gav Tommy den första rundan med äckliga små kryp. Könsneutralt och bra. Stavas definitivt alltid med ett utropstecken.
• Sekreteraren - för att han hjälper mig med mitt jobb så himla bra!
• IT-horkatten - på grund av hanses kärlek till all slags elektronik som utsöndrar värme. I förra veckan försökte han gifta sig med TV-boxen vilket bara blev en enda stor besvikelse för alla inblandade parter. Veckan innan dess lägrade han min laptop vid upprepade tillfällen.

Här ovan ser man hur han lyckas kombinera de två sista namnen ganska galant till en slags IT-horkatts-sekreterare genom att uppvakta datorn samtidigt som han tar hand om alla tangenttryckningar på den nedre, högra delen av tangentbordet.

Ja, kärt barn har många namn, sägs det. Kär och kär säger jag. Just nu försöker jag sitta på en matsalsstol som dekorerats med dubbelsidig tejp, allt i ett försök att hindra Sekreteraren från att sätta fler repor på sittsarna. Det, mina vänner, är inte så himla bekvämt! Det gamla talesättet har, i det här huset, sedemera nedgraderats till "Tolererad katt har många namn" vilket bevisligen funkar ganska bra det med.

I nästa del i adoptikattsäventyret ska vi diskutera hur adoptivkatten kom att bo hos oss, i det avsnittet kommer vi även introducera något så spännande som en lokal prostitutionsring. Håll i hatten nu, mina vänner!