Åk till Boston!

Idag har det fälts en hel del konstiga kommentarer från min sida, mest på svenska vilket jag tror att säljaren jag var ute hos kund med uppskattade. De flesta uttlandena har handlat om bröst på något sätt, vad sägs till exempel om "Nej, mina är snälla och så, framför allt är de rättvända och hänger som de ska. De röntgade brösten hänger fel halva tiden." som svar på frågan varför jag plötsligt börjat hata bröst och om det var mina egna som var oomtyckta. Nu är det alltså protokollfört att jag fortfarande uppskattar mina egna behag så ni behöver inte ansöka om att få ta hand om dem till mig även om jag uppskattar all sorts omtanke.

Jeff, en väldigt färsk säljare, och jag skulle alltså sätta upp ett litet pacs och dema det för ett par läkare på en mammoklinik i Boston, något som visade sig vara lite klurigare än jag trott från början. Det här med automatiska hängningsprotokoll måste jag lära mig illa kvickt, för dagen var väldigt frustrerande på ett ”jag känner mig ganska värdelös”-aktigt sätt. Jag trodde inte jag skulle säga det så här snart, men jag saknar tekniken! Och Unix!

Jaja, nog med ovesäntligheter, låtom oss tala om trevligheter istället: Låt oss tala om Boston, min favoritstad i hela det för mig kända USA. Jag är väl medveten om att det egentligen inte säger något om staden alls men dra på trissor vad mysig ställe det verkar vara. Jag och Jeff for dit på måndagseftermiddagen på vägar som visade sig från sina allra bästa sidor, det var sol på dem och de var kantade med vackra träd hela tiden. Väl framme, någon gång vid sju-snåret tog vi in på ett Holliday Inn Select mitt i staden och gav oss ut på middagsjakt. Jeff släppade med mig till North End och Little Italy där det fanns mängder med trevliga små restauranger, bistron och pastry shops. Jag blev erfoderligt vinad och dinad och fick sedan äta tiramisu på en liten halvful men söt pastry shop.Därefter tog vi oss runt på ett par pubbar och lyssnade på livemusik och drack lagom med öl. Toktrevligt! Det var en helt ljuvlig kväll, 20 grader varmt, mörkt och vänligt ute, det kändes förfärligt kontinentalt och lite busigt att gå runt i kortärmat klockan halv elva en oktoberkväll.

Summan av kardemumman av den här lillla utflykten blev i vilket fall som helst att 1) Charlotte behöver lära sig sina DDP:er och 2) att till Boston ska jag igen, och det snart.