Observationer del 3

Uttrycket "Only in America" hör jag ganska ofta här, då och då på allvar men allt som oftast med en stor skopa ironi, och det är ett på många sätt väldigt sant uttryck; de gör otroligt mycket kul, underligt, bra, förbryllande och skrattframkallande här. Vad sägs till exempel om...

… en dokusåpa vid namn "Dallas Cowboys Cheerleaders - Making the team". Jag kan inte tänka mig en dokusåpa med mer blonda slingor eller fler små, fasta rumpor än den här. Detta gör i och för sig det hela till en hyffsat trevlig tillställning att titta på: piffiga flickor med alldeles för små kläder som hoppar, hojtar, tjoar och är allmänt dekorativa. Till och med när de blir utkastade ur serien får de ha pyttigt minimala shorts och vara pigga som få, de gråter för katten till och med peppigt, då vet man att det är äkta cheerleaderblod som rinner i de där vaxade, muskliga och välopererade kropparna.

... julskyltningar i oktober. Jag vet att jag brukar bli lite knäckt av prematur julskyltning i november, men här har de kört på lite lätt de senaste två veckorna. Jag måste erkänna att jag redan har köpt jukort också, fast jag skyller på Linda, det var hon som började. Nu ska vi bara se om jag får iväg dem också.

... ursäktsmissbruk.De ber om ursäkt mest hela tiden här och det driver mig så smått till vansinne. Man kan inte röra sig inom en meter av någon annan innan de måste be en om ursäkt. För vad, frågar jag mig genast? Det är helt vanisnnigt vad de ber om ursäkt i det här landet. Jag har börjat neka folk ursäkter, faktiskt.

... personalgödsling. Idag var jag och Niklas uta på köpcentra och kollade runt lite och det var kanske totalt sett sisådär dubbelt så många anställda som handlande i den gigantiska lokalen när vi var där. Det är fullkompligt gödslat med folk som går runt med öronsnäckor och tandfyllda leenden i hopp att få kunna stå till vår hjälp med allt mellan himmel och jord. Jag har fortfarande inte fått in snitsen vad gäller hälsningsfrasen när man kommer in i en affär och alla vill veta hur man mår. Än värre är det när man ska gå och de frågar om man hittat det man letat efter, även när man går därifrån tomhänt. Vad säger man när man inte handlat något? ”Nä.”? Jag vet inte, det känns lite ouppforstrat och otrevligt tycker jag. Jaja. De är många här i alla fall, säkert minst 300 miljoner, och de flesta jobbar med att fråga en hur man mår och sedan berätta vad de heter så att man kan belöna dem i förekomna fall. USA är ett hiskeligt underligt land!

Senast idag sa någon till mig att jag just därför passar in här… :o)