Observationer

Idag har det regnat en hel del, Therese och Niklas skyllde det dåliga vädret på mig när vi träffades för lunch, och jag blev blöt som en katt när jag trotsade vädergudarna och smet ut i vad jag trodde var uppehållsväder i förmiddags. När de tunga molnen väl lättat, så där framåt fyrasnåret, och jag blivit hemskjutsad från värdparet för dagen tog jag mig en promenad för att sträcka på benen och få mig lite frisk luft. Turen gick först rakt fram åt ett håll och sedan rakt fram åt ett annat. På det andra hållet stötte jag på en mataffär och där fick jag lära mig att havregryn inte är något man har så mycket av i USA. Efter lite letande hittade jag något som hette "rolled oats" i hälsokostavdelningen, de fick följa med mig hem för helt plötsligt hade jag blivit sugen på gröt.

Underligt?

Som tusan!

Här kommer så den första av mina två observationer för dagen:

Varför finns det så många kiropraktorer i Milford?
När jag var ute och traskade i mina modiga 40 minuter såg jag inte färre än fyra (4) kiropraktorer som inbjöd till både bokade undersökningar och drop-inverksamhet. Är det någon som kan förklara varför det kan behövas så många kiropraktorer här? Jag såg fler benknäckare än frisörer på tiden jag var ute, något som är helt avigt för en svensk som är van vid att frisersalonger är något man snubblar över precis överallt. Den som kan ge mig ett bra svar på frågan har vunnit ett helsponsrat besök på "All you can eat chicken wing night" på Hooters nästa torsdag.

Nästa fundering är inte så mycket en fråga som ett påstående. Säg emot mig om ni kan bara, men:

Tina Nordström gör sig inte på engelska.
För att göra kvällens strykningsinsats (mina anspråk på att vara strykfri är långt ifrån sanna) något mindre plågsam ställde jag upp strykbrädan med den nakna tjejen framför teven och såg på när Tina lagade mat på engelska. Det var väldigt intressant eftersom Tina faktiskt behärskar den förfärliga konsten att tala engelska på skånska med några inslag av klockren svenska ibland, när hon glömmer bort sig, jag valde att zona ut hennes röst och bara titta på bilderna efter ett ganska kort slag. Hon är dock, precis som när hon bräker på rotvälskemålet, extremt söt och charmig på engelska och hennes mat ser minst lika god ut. Speciellt efter att man sett på ett programmet "Semi-Homemade Cooking With Sandra Lee" där en peroxidglansig kvinna med overklig näsa skriker fram mat som nästan, i princip är hemlagad.

Dagen har varit lugn och skön, jag har blivit matad och motionerad och nu börjar jag bli lite sömnig. Måste hålla mig uppe en liten stund till innan jag kryper till sängs har jag lovat mig själv. P & L kommer hem till midnatt har de sagt, till dess planerar jag på vara helt okontaktbar.