Jag satt på jobbet vid lunchtid idag, med musik i öronen (Alcazars "I go shopping"), i full färd med att göra nytta när min och alla andras chef, John Goble kom in till mig och med myndig stämma utbrast "What are you doing, Charlotte?" Eftersom Alcazar sjöng som bäst i mina öron just då blev jag, som jag för det mesta blir när någon stannar till hos mig, överraskad och trasslade av mig lurarna samtidigt som jag nästan hoppade ur stolen. John skrattade lite bullrigt och plirade på mig ity han var på ett särdeles gott humör då vi har sålt extra mycket Sectra Pacs på sistone. Mitt svar blev på ett ungefär så att jag höll på att forska i huruvda Vitrea använder sig av .Net eller inte och kanske hade den käre jättechefen något att säga i saken. Det hade han nu inte, däremot informerade han mig vänligt men bestämt om att det nu, såvida ingen skulle dö om jag inte tog reda på det däringa, var dags att ta helg och att jag skulle ta mitt pick och pack och åka hem.
Se så..
Schas!
För att vara en fullkomligt livsfarlig krigsveteran är John ganska snäll ändå.
Jag lydde väl inte honom precis på momangen men däremot var jag ute ur kontoret redan halv tre varpå jag tog mig till gymmet för en stunds självlågeri i sällskap med andra bortbytingar och vettlösa som inte har förstånd nog att åka hem tidigt när tillfälle ges. Förhoppningen jag hyser är väl att jag någongång ska bli en skapligt snygg vettlös, iallafall. Väl hemma togs det en dusch, åts lite och fors sedan ut på staden för att handla upp ett presentkort jag fått av Langesarna. Planen var att handla det här för slanten och om du som läser det här råkar heta Frida Lindholm vet du nog precis vad jag talar om. Det här är en serie som visades på betalkanal (Frida hade sådant lyx) i Sverige i början av 90-talet och vi följde varje avsnitt med spänning. Jag tror till och med vi var lite småförälskade i huvudpersonen, eller hur? Det allra bästa med att se lite på ett avsnitt eller två var att höra temat. Om jag inte missminner mig helt gjorde vi väl en helt egen inspelning av den? Kan du vara så snäll att åminna mig lite?
Om studentmössan och Valborg
-
Foto: Wikipedia commons | Den första studentmössan från 1845 såg ut så här.
Östgöten Gerhard von Yhlen från Östra Stenby hittade på modellen.
– ”[...
6 månader sedan
5 kommentarer:
Hm, då jag inte heter Frida så vet jag inget om det däringa du tänker handla, men jag vill minnas att det funnits frida/lotta-inspelningar på nåt gammal vhs-band här i huset.... Tror hästen Hebbe och en sandskog och historiska utstyrslar medverkade? Jag kanske ska ta mig en titt i hyllorna nu när jag ändå är här....? Eller ska jag kanske låta bli? Åminn mig med, vet jag.
Nähä du! Här ska lagd fågel ligga och man ska inte väcka den skam som sover. Rota inte fram saker som jag måste avliva dig för, det är så jobbigt med resandet.
hehe, atlanten har visst sina fördelar den med:)
Jag tycker vi rotar och visar världen! (Som ett lillasyskon vet jag vilken glädje sådant här kan ge) ;-)
Jag vet! Oljefat, dragspel och flygande mjukdjur... Frida tror TV 3. Radioprataren var bäst, och rymdflygaren och hjältinnan Maggie. Och när de katapultade pianot genom luften. Lycka till med inköpet!
/Ingar
Skicka en kommentar