Kadaver

Idag har jag juvlat vidare i finvädret här på östkusten, det har varit en dag fyld av kakbak hemma hos Österholmarna där vi kavlade till de traditionella julsniglarna, julödlorna och julfåren, dessutom får vi inte glömma den något undanskuffade julubåten eller för den delen juldalahästen eller julnallen. Vi lärde gästande, äkta amerikaner massor med felaktigheter om vad för pepparkaksfigurer som är vanliga hemma i svenska hushåll, jag vet inte hur allvarligt de föll för våra påhitt. Den finaste konstellationen var nog ett jättehjärta med en utstansad julsnigel i mitten som sedan dekorerades med kristyr, den tror jag ska få hänga i Jaimes julgran.

Värdinnan hade lagat kakdeg till ett ganska stort kompani, tänk er en vanlig bibba med pepparkaksdeg man köper i affären, gör sedan den något större och multiplicera fram åtta sådana rullar så vet ni ungefär vad vi bataljerade mot. Vi bakade pepparkakor tills det rann mjöl och ingefära ur öronen på oss. Dessutom hade hon gjort tre pepparkakshus som vi som ska stanna kvar i USA över jul fick som present, det var himla rart. Vi fick dekorera dem med kristyr, godisar, marshmallowsar och annat löst vi kunde hitta i huset och finare hus fick man leta efter i Oxford idag. Nu sitter jag på sängen och rapar och mår lite halvilla ity även amerikansk pepparkaksdeg sväller i magen. Jag har börjat lära mig att man inte ska äta något veckan man åker till det Österholmska mansionet, det blir alltid tokigt mycket mat när man är där. Maria hade slagit på stort och lagat tjälknöl och potatisgratäng till oss till middag också. Hutlöst gott!

Det enda som saknades idag var julmusiken så nu sitter jag och tar igen det genom att lyssna på förra årets Lihkörenkonsert, komplett med prästtal och allt. Det är härligt värre. Igår satt jag och suckade med Lindan över alla de vackra, vackra sångerna och saknade De Vida Portarna, Advent, Ave Maria och alla de andra finaste vi inte får höra på riktigt i år.

I morse tog jag mig ut i grannskapet och fotograferade en handfull dekorationer så att ni får se hur avskyvärt roliga och hemska de ser ut på dagen. På kvällarna är det ganska mysigt med alla de smaklöst, överdekorerade husen ändå, det blir lite ljusare att röra sig ute när de slår på alla de tusentals ljusen. På dagtid däremot ser allt ganska hemskt ut och jag inbillar mig hela tiden att dekorationsskeletten ska komma till liv och attackera mig eller bilda någon slags jättearmé av onda plast- och ståltrådsmonster. Se här så kanske ni förstår vad jag menar.