Igår pratade jag med andra sidan jorden och det var hemkarns mysigt. Pontus och jag firade ID-dagen med öl, spagetti, bänkpress och australientelefonsamtal. Jag hade fredag fastän det var torsdag och firade därför med gott samvete medans Pontus skulle ägna fredagen åt att byggga ihop inte mindre än 21 servrar, något han glatt struntade i att tänka på och lekte med mig istället. Ett tag övervägde vi att jobba med offertarbete på kvällen där, men det blev liksom inte... Spagetting kom ivägen på något sätt. Någon gång runt halv tolvsnåret kom Pontus på den fina idén att ringa Skalle-Pontus i Ajestralien och hujedamej vad kul det var att höra hans röst. Pontus och Pontus pratade massor om att de skulle ses i jul och jag blev ryslig avundssjuk på dem. Jag vill ju också träffa mina vänner, ju! Pontus fundera lite på vilken väska jag skulle kunna få plats i, men vi släppte de tankarna eftersom det inte är min volym som är det stora prolemet vid frakt, det är snarare det där med min massa och att jag lever som gör det svårt att skicka mig som bagage till Sverige.
Det är för övrigt ganska underligt det där med andra sidan jorden. Jag har precis flyttat till nästan andra sidan jorden och trots det är det samma land som befinner sig på andra sidan. Om barnen här i USA gräver ett väldigt långt hål rakt genom jorden säger de sig hamna i Kina, vilket är lite kontigt eftersom Svenska barn också hamnar där när de gräver sitt hål. Vem är det som gräver snett egentligen, vi eller dem? Eller är det helt enkelt fel på matematiken?
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
5 kommentarer:
Var hamnar de vuxna när de gräver då?
På baksidan.
Så när barnen i usa och europa drar till kina måste de göra det på egen hand alltså, och vice versa? Lite som nån sagoport där bara behöriga får tillträda. Som när hundarna åker till himlen utan sina mattar o hussar. Kanske. Nästan.
(Usch, det är söndag! Sådana här saker tar alltid upp min tankeverksamhet på söndagar. Värdelösa dagar). Och var ligger baksidan? Jag har fortfarande inte kommit mig för o baka än, för övrigt.
krk
Det här med hålgrävande är typiskt barnabete. Vuxna håller inte på med sånt. Sluta fundera så konstigt!
Ok.
:)
Skicka en kommentar