Kadaver

Idag har jag juvlat vidare i finvädret här på östkusten, det har varit en dag fyld av kakbak hemma hos Österholmarna där vi kavlade till de traditionella julsniglarna, julödlorna och julfåren, dessutom får vi inte glömma den något undanskuffade julubåten eller för den delen juldalahästen eller julnallen. Vi lärde gästande, äkta amerikaner massor med felaktigheter om vad för pepparkaksfigurer som är vanliga hemma i svenska hushåll, jag vet inte hur allvarligt de föll för våra påhitt. Den finaste konstellationen var nog ett jättehjärta med en utstansad julsnigel i mitten som sedan dekorerades med kristyr, den tror jag ska få hänga i Jaimes julgran.

Värdinnan hade lagat kakdeg till ett ganska stort kompani, tänk er en vanlig bibba med pepparkaksdeg man köper i affären, gör sedan den något större och multiplicera fram åtta sådana rullar så vet ni ungefär vad vi bataljerade mot. Vi bakade pepparkakor tills det rann mjöl och ingefära ur öronen på oss. Dessutom hade hon gjort tre pepparkakshus som vi som ska stanna kvar i USA över jul fick som present, det var himla rart. Vi fick dekorera dem med kristyr, godisar, marshmallowsar och annat löst vi kunde hitta i huset och finare hus fick man leta efter i Oxford idag. Nu sitter jag på sängen och rapar och mår lite halvilla ity även amerikansk pepparkaksdeg sväller i magen. Jag har börjat lära mig att man inte ska äta något veckan man åker till det Österholmska mansionet, det blir alltid tokigt mycket mat när man är där. Maria hade slagit på stort och lagat tjälknöl och potatisgratäng till oss till middag också. Hutlöst gott!

Det enda som saknades idag var julmusiken så nu sitter jag och tar igen det genom att lyssna på förra årets Lihkörenkonsert, komplett med prästtal och allt. Det är härligt värre. Igår satt jag och suckade med Lindan över alla de vackra, vackra sångerna och saknade De Vida Portarna, Advent, Ave Maria och alla de andra finaste vi inte får höra på riktigt i år.

I morse tog jag mig ut i grannskapet och fotograferade en handfull dekorationer så att ni får se hur avskyvärt roliga och hemska de ser ut på dagen. På kvällarna är det ganska mysigt med alla de smaklöst, överdekorerade husen ändå, det blir lite ljusare att röra sig ute när de slår på alla de tusentals ljusen. På dagtid däremot ser allt ganska hemskt ut och jag inbillar mig hela tiden att dekorationsskeletten ska komma till liv och attackera mig eller bilda någon slags jättearmé av onda plast- och ståltrådsmonster. Se här så kanske ni förstår vad jag menar.

Det är bar' å åk

Så var julen infyttad i det abdonska hemmanet till slut.

Igår gav jag mig ut på granjakt, alldeles ledig som jag var efter mitt lödagsjobbande i samband med RSNA, och vips kom jag hem med en helt sprillans ny och fin kungsgran köpt och packeterad av en trevig liten mexikan utmed Route 1 här i faggorna. Jag gav mig ut med en lång lista med måsten och borden (klappar, gran, pynt, spritiga saker, mat, gardiner, gardinstänger, saffran...) inför klädningskalaset jag hade bjudit in till idag men klarade knappt av att få till själva växtinköpen utan att förgås. Det har nämligen helt plötsligt blivit tokkallt här i mitt lilla hörn av världen. Fredagen gick alltsåi den frustrerade shoppingens tecken, vid något tillfälle här och var uppbrutet av ett telefonsamtal av Lindan som satt fast på en flygplats i Florida, men annars helt ostört till mmin stora irritation. Det är svårt att handla när inspirationen tryter.

Då jag inte ville ha en granbeklädnad likt den Sandra Bullock har i "While You Were Sleeping" tog jag mod till mig och bjöd in en handfull själar att assistera mig i mitt arbete idag; Pontus och Lindan, Niklas, Therese och Hugo, och Erik och Jaime dök upp framåt eftermiddagen för att se till att jag inte skulle drunkna i vare sig barr eller ensamhet. Själva klädnandet gick bra, jag är väldigt nöjd och glad över min lagoma gran, den är ungefär lika stor som jag är, och jag tror att gästerna hade det ganska trevligt. Hugo var lite kinkig men det får man väl räkna med med någon som inte ens är två veckor gammal. Bilder av gran och väl valda personer finns att hitta här. Mitt i all trevnad ringde mina grannar tillika värdar på och bjöd på rester av födelsedagstårta varpå jag bjöd in dem på lite glögg och samkväm med mina kamrater. Jag hoppas och tror att vi alla gav ett gott intryck. Jag har lite dåligt samvete mot mina stackars hyresvärdar då jag tydligen har läckt vatten på dem på sistone. Det är en helt annan historia jag kan dra för er en annan gång...

Nu är jag välmatad och återigen trött, tjatigt jag vet, men så är det med oss gamlingar. Jag återkommer inom kort med mer juläventyr, jag lovar.