I try never to harm earthworms. They eat and shit out the world.

Första dagen på året regnade det. Det regnade och regnade och regnade och sedan regnade det lite till. Det slutade regna ett tag på eftermiddagen, bara för att börja igen.

När det regnar här så gör det det noggrant och omsorgsfullt har jag börjat lära mig.

Eftersom bilen var på villovägar hemma hos P&L sedan nyårsfirandet fick jag i måndags sålunda sätta på mig mina klarröda gummistövlar, trotjänarhaglöfsjackan och mullemössan för att plaska bort och hämta vidundret framåt eftermiddagen. Man kan bara vänta på uppehåll i fem timmar innan man ger upp hävdar jag, som den otåliga själ jag är. Under mitt gående, skuttande och stundoma vadande träffade jag på ett, i de här krokarna, stycke ovanlig natur som jag stannade och betraktade. Mitt på trottoaren låg ett av mina favoritdjur i hela världen, nämligen en daggmask, och såg sådär tokblöt och eländig ut som bara en daggmask mitt i en vattenpöl kan se ut. Jag hittade en pinne (för ja, jag är lite rädd för maskarna också) och fiskade upp honom och blev glatt överraskad när han fortfarande krullade ihop sig lite för mig. Jag släppte ner honom på en bit gräsmatta en bit bort och jag hoppas att han hade vett att hålla sig där så han inte kravlade sig ut på gatan där bilarna bor. När jag gick vidare insåg jag helt plötsligt att det där faktiskt var den första masken jag sett sedan jag flyttade hit och detta har gjort att jag funderat lite.

Jag har funderat lite på att jag kör mycket bil vilket kanske gör att jag missar många maskar, men det skrev jag ju om igår så det ska jag inte raljera mer om den här veckan.

Sedan funderade jag lite på att det kanske är så att när maskarna inte kommer upp till ytan på jorden för det finns så mycket asfalt här. Tanken på hur många maskar som måste dö drunkningsdöden av och/eller fick hjärnskakning av alla krockar med asfalten gjorde mig dock så upprörd att jag ganska snart fick sluta tänka på det viset.

Sedan tänkte jag på att det bara regnat mycket vid ett par tillfällen sedan jag flyttat hit, annars har det varit väldigt torrt, vilket inte borgar för de bästa maskspaningsomständigheterna.

Efter det kom jag på att maskbristen kanske har att göra med varför det finns så mycket skräp i USA. Jag menar, det är ju maskarna som vänder ner och om på allt i marken och utan dem kommer skiten aldrig att vändas ner.

Jag hann med att tänka en hel del andra saker med men de sparar jag till en helt annan regnig dag.