Som den aspirerande IT-miljonärska jag är har jag ikväll råkat tänka på att en slags miljonär är jag nog redan. Nästan, iallafall.
Det är milen jag tänker på, jag är en slags mil-miljonär. Jag misstänker starkt att det är tokigt mycket roligare att vara IT-miljonär, men då devisen på sistone är att "man ska vara himla glad över minsta lilla för det finns en risk att det inte blir roligare" tar man vara på detta spirande miljonärsskap och ser till att odla det. Många bäckar små blir snart en stor bensinräkning, som vi brukar säga här i Amerikat.
Jag har inte räknat på det men det känns redan nu, på mitt tre månadersjubileum på nya jobbet, som om jag kör någonsin mer än vad jag gjort förut, till och med mer än när Spex-bilen fanns. Jag kör till och från jobbet varje dag, jag kör och handlar, jag kör till två körer, jag kör till flygplatser, tågstationer och kamrater, jag gör inte så mycket mer än kör. Kör och jobbar. Idag gick jag upp strax efter klockan sex, var ute genom dörren halv sju, körde lite, var på gymmet strax innan sju, skuttade omkring där till åtta, körde lite, jobbade till strax efter sex, bilade hem, åt en smörgås, kastade mig ut i bilen, for på körövning mellan halv åtta och tio, körde lite, kom hem halv elva, försökte jobba lite, blev utskälld av Pontus för att jag var korkad som ens tänkte tanken och nu har jag mer eller mindre gett upp och ska väl sova.
Vad gäller körandet har jag för övrigt redan lagt mig till med ett småamerikanskt sätt att upföra mig på vägarna; jag kör gärna väldigt nära folk så att ingen annan ska tränga sig före mig på vägen, jag kör sedelärande ryckigt så att jag hela tiden kan ligga kloss intill den framför så att ingen kan trängas, jag kör glatt in i de minsta av luckor när jag själv vill tränga mig lite och jag småslirar förbi alla stoppskyltarna för det är så jobbigt att stanna helt och det är för övrigt ingen annan som gör det. Jag är inte så korkad och olärbar som jag trodde ändå, vilken tur.
Vilken tur att jag inte känner några trafiklärare... Eller, det gör jag ju! *panik*
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
3 kommentarer:
En gudinna i trafiken - Dig skulle jag vilja krocka (läs: kramas) med!
Från en bilpendlare till en annan kan jag rekommendera årets julklapp: CD-boken. Kommer aldrig att läsa så mycket som just nu känns det som...
Annars var det några ord i texten som var lysande i detta sammanhang: "körövning" och "körandet" gjorde en redan förvirrad mig ännu trassligare. Skönt, då har jag nåt att nysta upp under dagen.
*kram*
Letar nya inlägg, men hittar inga! Det har ju ändå gått flera timmar sen jag sist var här och hälsade på, så nu måste du väl vara vaken!
Skit i jobbet och skriv nåt kul istället för jag har tråkigt. Jobb är ändå bara till för att tjäna pengar och vem behöver såna? Världen vore mycket trevligare utan, det är jag säker på. Då skulle vi tex inte ha råd att kriga. Och så skulle man vara ledig hela tiden och flygresor vara gratis (ett ord som skulle försvinna med tiden) så då hade jag kunnat åka och hälsa på dig nu direkt. Fast vad du skulle dit bort att göra förstår jag inte (eftersom du nu inte jobbar)!
- "En tredje kopp choklad måste ju för sjutton rädda denna dag!"
Halloj!
Snubblade över din Blog som jag ju fick mejl om redan när du åkte. Har läst ikapp lite. Du har det ju inte direkt lugnt "over there" :) Nåja, ville bara skicka en bamse kram från Linkeboda. Hoppas du hittar tillbaka i framtiden.
*KRAM*
/Micke
(Om du undrar vilken Micke så tänk i banorna vit dräkt... ;) )
Skicka en kommentar