onsdag, mars 07, 2007

Indiander

- So... How do you feel about Indians?

- What!? I beg your pardon...?

Trånar'n stirrade stint på mig mitt i en diskussion om min småtrasiga nacke och bytte raskt samtalsämne från kotor och hoppningsförbud till det något överraskande ämnet "indier", något jag alls inte var beredd på. Jag glodde förbluffat och lite charmerande glosögt tillbaka på honom med mina vanliga blå och fick sedan höra hela historien om hur jag tydligen har en indisk beundrare på gymmet. En som har gjort mer eller mindre diskreta förfrågningar om mig hos tränarkollektivet. Inom ett par minuter hade jag en hög på tre (3) små till jättestora tränare som stod och tittade förväntansfullt på mig i väntan på svar på vad min åsikt var om indierna egentligen, en situation jag inte riktigt visste hur jag skulle krångla mig ur på ett smidigt och elegant sätt så jag krånglade mig ur den på ett klumpigt och ofint sätt istället och lyckades på något magiskt sätt få tillbaka samtalet till ett område där jag kände mig lite mer bekväm (min nacke!). För inte har jag någon uppfattning om indier som jag kan vädra på något intelligent sätt.

Nåväl, jag tror mig veta vem den indiske beundraren är, vi har utbytt lite fraser med varandra någon gång mellan hantelhanterandet och springandet och han verkar vara en normal människa i sina bästa shorts han med. Jag har gett Trånar'n fullmakt att avgöra huruvida indiern är något för mig eller inte och kommer återkomma med hans beslut inom kort. Det kan bli intressant.

Tänk, här flyttar man till USA och snubblar över idel utlänningar, betyder det här att det inte finns tillräckligt med amerikaner?

2 kommentarer:

Kristian sa...

Är det bara jag som per automatik byter ut "nacke" mot "rumpa" och "indier" mot "rumpnisse" och sen funderar på hur man är när man är "rumpnissisk"?

Tittar en del på Arkiv X för närvarande och tycker du bör vara lite mer mulderistisk och inte så scullyistisk, dvs sök inte bara den logiska lösningen - Är du tex säker på att du inte är utsatt för en komplott? Kanske är du inte ens i USA, utan bara i en studio? Leta efter de gömda dörrarna och kolla ofta på klockan så att tiden inte stannar eller går för fort är mitt råd... Och tänk på att vi alla är små rymdvarelser eftersom det är där vi bor!

Eller om du vill ha ett kortare svar: Nej de är inte för få, men vanligtvis så storväxta att man upptäcker dem innan man snubblar på dem.

*kram*

Mialiten sa...

Ja, min vän, det är faktiskt bara du. Men det är OK.
Krofs i nacken,
/Mia

 

#Made by Lena