För att profusely är ett fint ord

- Listen, I was thinking that we might as well just asphalt the entire state of Connecticut.

- Well... I profusely object to that idea, Charlotte.

Klockan halv tolv igår kväll satt jag fast i bilkö på väg hem från Hartfords flygplats, ganska sömnig och väldigt hemlängtig. Ett av de riktiga hösttecknen här i New England är att de river upp alla vägar och arbetar om dem inför vintern. Med tanke på hur mycket vägar och framför allt hur många bilar det finns här resulterar allt det där asfalterandet och grävandet en himla massa stillastående trafik. Alla riktningar och alla kategorier.

Jag hade valt att inte flyga från någon av New Yorks flygplatser den här gången då senaste hemresan tagit mig nätta fyra timmar på grund av fredagstrafiken. Hartford, en knapp timme norr om mig och Milford, kändes säkrare, framför allt då jag skulle landa runt tiosnåret om aftonen. Man kan dock lita på flygtrafiken och jag landade en god halvtimme sent för att sedan hamna i ett gyttrigt trafiktöcken ganska direkt. För att inte somna och halka av vägen på studs ringde jag Bachelor #3 och pratade nonsen en timme. Inledningsfrasen var det där ovan. Han fann sig imponerande snabbt.

Dessutom påpekades det påpassligt att det nog skulle bli ganska varmt med svart asfalt över hela lilla staten.

... Tänkte inte på det.