Min högra fot

Jag har två fötter, en som är till vänster och en som håller till till höger. Så här på ålderns höst har jag börjat lära mig skilja på vänster och höger så oftast vet jag var respektive fot håller hus till och med. Mest hela tiden sätter jag på mina fötter fina små skor och har dem till att trippa runt i i allsköns städer och byggnader, lite då och då sätter jag på dem joggeskor och får dem till att öka tempot lite. För det mesta är jag och mina fötter överens om att livet är gott, vi lever i välviljig symbios med varandra och har det ganska trevligt.

Utom de senaste veckorna, då.

Idag fick de mig att sitta och gråta på gymmets golv, så ont fick jag av dem. Eller, snarare av min högra fot som varit mer än lite snarstucken på sista tiden. Idag försökte jag mig på att ignorera det onda och springa igenom det men det var tydligen dumt, de som säger att man ska lyssna på sin kropp verkar veta vad de håller på med. Det funkade med andra ord inte så bra alls utan hade mig mest att svära riktiga haranger medan jag släpade mig av löpbandet med gråten i halsen, så ont hade jag.

Tanken på att inte kunna springa mer får mig till att må riktigt dåligt. På riktigt. Mina nya skor var ingen hit för högerfoten medans vänsterfoten gillade dem skarpt, dessutom ser de väldigt snabba ut, något som Trånaren höll med om när han hittade mig snörvlandes i mitt hörn. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt den här kroppen jag har, den verkar vara i allmänt förfall och även om de säger att det är sånt som händer efter 30 så vet jag inte om jag håller med om hastigheten på förfallet, framför allt tycker jag det är osympatiskt när förfallet är unilateralt, det blir det bara värre av. Man kan inte ha en kroppsdel som är 29 och en annan som är 56, det är bara irriterande!

Jag försöker ju att ta hand om mig själv, ju. Ska man inte få lite extraapoäng för det?