Idag var det som om att komma hem igen, hem till de där omysiga känslorna av tammenhet och småyr eländighet. Det var som om det fanns ett för mig förberett, bedrövlighetshål att bara inta och kura ihop sig i, i väntan på något bättre eller mer lockande. Som ost, eller så.
Jag snörvlade några syndiga tårar i bilen hem men fick snabbt komma på bättre tankar när jag nästan körde upp lille Amir i rumpan på en snabbt inbromsande bil framför mig. Det är svårt att vara en sådan där som inte riktigt klarar av när andra blir besvikna på en, det är lurigt att inte bli arg utan bara bli ledsen när saker går fel som man inte riktigt kan rå för.
Ikväll saknar jag sålunda alla mina bästa ganska mycket, det och ett knä att lägga huvudet i och en hand som klappar på mig lite. Som substitut åt jag ost till middag, ost och choklad. Jag ska gå och lägga mig snart och sedan, när jag vaknar upp imorgon, ska jag må mycket, mycket bättre för efter att osten åkt fram kan jag inte eskalera tröstätandet ytterligare. Vad finns det som är mer trösterikt än ost?
Om studentmössan och Valborg
-
Foto: Wikipedia commons | Den första studentmössan från 1845 såg ut så här.
Östgöten Gerhard von Yhlen från Östra Stenby hittade på modellen.
– ”[...
4 dagar sedan
5 kommentarer:
Alla bloggtröstare såklart.
**TRÖSTA**
**TRÖSTA**
ÄÄTRLSTAÄÄ
Du har inte tappat bort mitt nummer va?
Det är inget fel på hur du är och du är inte ensam om dina känslor. Låter som att förutsättningarna för dig att göra ett riktigt bra jobb där alla blir nöjda inte finns.
Sen finns det de som har till uppgift att driva på, men de borde också känna till hur olika människor reagerar och därmed bör bemötas. Det finns olika sätt att motivera folk och att göra dem ledsna är inte ett av dem. Jag vet att det inte är någon tröst att få höra att det är de som klagar som är fel ute, men tro inte att du gjort fel. Och ställ inte för höga krav på dig själv.
Lyssna till de som säger bra saker och ger dig komplimanger istället för de som är besvikna på grund av okunskap. Just nu skulle jag gärna klappa till dem och klappa om dig.
Känns bra att du snart får besök av några som garanterat kommer att pyssla om dig, för jag tycker inte om att du mår så här. Skulle gärna simma över till dig omedelbums, men det är nog fortfarande för kallt i vattnet. Kram
*gör vågen*
Hold on, we're coming! Tio dagar och räknar ner. Vill du ha något särskilt från Sverige, utom kramarna?
Jag skickar också en massa kramar.
*fortsätter kristians våg*
Skicka en kommentar