Både igår och idag har jag längtansfullt tittat på lille Amir som så fint står på garageuppfarten här utanför och tänkt att det vore bra om man finge köra honom lite. Det blir så mycket lättare att ta sig till jobb och skola om man har ett fordon. Det är inte så att han inte startar, det tror jag nog han skulle gjort om jag bara haft ett par nycklar som passade in.
Men, ser ni, det har jag inte.
Den enda uppsättningen nycklar fick min hyresvärdinna av mig när jag åkte till Sverige så att de skulle kunna flytta Amir utifall han var i vägen på garageuppfarten. Han står snällt kvar där jag lämnade honom så jag misstänker att han inte var till några problem men det vet jag ingenting om med säkerhet, för mina hyresvärdar är inte hemma. Jag har ingen aning om var de är. Florida kanske, eller Puerto Rico. Vem vet?
Det är svårt att köra bil utan nycklar. Jättesvårt. Är det här ödets sätt att säga att det är dags att få tummen ur och köpa ny bil, måntro?
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
4 kommentarer:
Ja.
så himla smart av värdinanna tt itne berätta de skulel åka iväg? oplanerat? är hon på sjkuhus rentav?
Svar ja.
"Billös i Milford". Låter som något i stil med "Sleapless in Seattle". Kanske något för ett filmmanus?
Ung kvinna kommer hem efter en lång resa och finner att hennes bilnycklar är borta, inlåsta hos grannen. Den unga kvinnan tror att grannen är bortrest på semester. (genrebyte). Det visar sig att grannen är en ond zombiekvinna som suger ryggmärgsvätska ur sina offer och som just nu är på en mördarturné i skogarna kring Vancouver. Vi får följa den unga kvinnans jakt på zombiekvinnan i sin (genrebyte) egenbyggda rymdkapsel med intergalaktiska raketmotorer i (genrebyte) miljövänlig plast och biologiskt nedbrytbart bränsle isolerad med närproducerad lammull i hennafärgade kulörter. (genrebyte) Innan filmens slut har alla blivit ihop med alla, är lyckliga och vandrar mot solnedgången ledsagade av en pampig John Williamslåt med trettontusen stråkar.
Eller så är jag bara trött av att vara vaken hela natten med en vattkoppeunge som har femtontusen blåsor på hela kroppen.
Skicka en kommentar