Jag letar efter ett ord. Jag tar det på vilket språk som helst, bara någon berättar att det existerar. Om det inte finns vet jag inte riktigt om jag är nöjd med vad mänkligheten har fokuserat på över de senaste tusentals åren med lingvistisk utveckling.
Det jag söker är det där ögonblicket precis innan en kyss. Det där ögonblicket, de där gångerna när det är riktigt bra, när nackhåren krullar sig och allt är fantastiskt mjukt, men när det ändå på något sätt är alldeles statiskt och man nästan kan kan ta tag i luften och lyfta den med fingrarna. Ni vet, det där sinnliga, elektriska, sprakande, innerliga... Det där som gör att man alls inte vill öppna ögonen när det är över utan bara står alldeles stilla och ler försiktigt. Det är som mental krutröksdoft, kittel i näsan och allt. Som retsamhet i en liten ask, alldeles gudomligt frustrerande och bra. Som en bal på slottet - alldeles, alldeles underbart.
Av precis inget skäl alls letar jag efter det ordet.
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
5 kommentarer:
Ordet du söker är najs.
Vilken vacker beskrivning. Jag har gåshud.
"Inget skäl alls"? Verkligen? Nu är jag ju jättenyfiken? Bra date igår?!
Skit i vad det heter! Bara njut!!!
(Och om du nu mot all förmodan skulle ha skrivit det här inlägget av precis inget skäl alls, så får vi nog söka ett ord för vad jag tycker om det.)
Jag håller med Kristian: Skit i vad det heter! Ögonblick som de beskrivna är för stora för att begränsas till fånigheter som enstaka ord. Livet är större än ord och ska få fortsätta vara det i min mening. (Din beskrivning är dock ljuvlig att läsa. :-))
Skicka en kommentar