Ordlek

Idag hittade jag, tack vare Marina, en fantastisk blogg. En sådan där man skrattar och gråter och suckar och gråter mera och sedan måste ta en liten paus från bara för att ganska snabbt gå tillbaka igen och läsa lite till. En typisk förstöra-en-stor-del-av-arbetsdagen-blogg. Här är den, den är sorgelig ibland men hoppfull nästan hela tiden.

Nyss satt jag och fnissade åt ett inlägg som handlade om snö och om hur man, som femåring, beskriver mycket snö:

Vi var på väg till skiduthyrningen för att fixa grejer till killarna när storebror får syn på husen, helt översnöade med drivor hängande från taken. Märkbart fascinerad utbrast han:
– Kolla det huset. Det är helt överdrivet. Allt är helt överdrivet här

Strålande. Man blir så glad av sånt där.