Farligt oorganiserat, fullkomligt ostädat, skrynkligt och dant.
Ni kanske har långhelg och "squeeze day" och mösspåtagning och manskör men här har faktiskt jag kvällsjobb med kontraktsrevidering (2 miljoner dollar - det är spännande med stora siffror) och hemmagjorda Sandwichglassar.
Hej Internet!
Min rabarber verkar vilja blomma. Ska man låta den göra det eller ska man skära av dem?
Idag tog jag lille bilen, for till Bridgeport och blev stucken i axeln med en jättestor nål. Eller, så stor var den inte egentligen och det gick riktigt jättebra trots alla you-tube-videosarna som helt klart fått mig att tro att min arm skulle trilla av. Minst! Det började bra med att radiologen som satte nålarna och administrerade kontrasten underligt nog var jättetrevligt och tog i hand och brydde sig och pratade om att jag hade snygga skor! En radiolog som är socialt kompetent och som har vett att prata skor med en nervös kvinna (även om det bara är jympadojjor) träffar man inte varje dag.
Det första dumma var att jag glömt att äta under dagen och då hjälper det inte med hur mycket skokomplimanger man än får kastat sin väg. Någonstans efter kontrastinjiceringen och under någon annan vätskas inkörning bidde allt lite suddigt i kanten och vips fick vi provköra fötter-upp-huvudet-ner-procedurer lite snabbt.
Det andra dumma var att jag efter injiceringen skulle köra till klinik nummer två där MR-apparaten stod och den resan var nog en av mina mest vingliga bilturer så här långt någonsin. I efterhand hade det nog varit bra med en skjuts i alla fall.
Men, fram kom jag och nu har jag åkt MR med kontrast och med lite tur kanske de hittar precis, inget alls!
Vad gör man med en rejäl bytta med långkokt lamm, tycker ni?
Rista in ditt svar på en röd, snabb landsvägscykel och skicka till Branford i ilfart.
En tackar.
Wohoo!
Det är den tiden på året när Hypokondriker-VM-kvalen drar igång och Walter har kastat sig ur startblocken med en en modig och intressant självdiagnos: AIDS. Själv tyckte jag att jag gick ut hårt med mitt felaktiga iliotibialbandsyndrom men det här kan gå till historien som en av de mest aggressiva öppningarna i turneringens historia.
Jag tröttnade på mitt onda, arga knä för flera veckor sedan, men i helgen tog jag all min IT-bandsskadekunskap (tack internet!) och rockade loss. Nu är jag tejpad enligt det här schemat, jag masserar mina ben med en foamroller och jag kör ett ITBS-träningsprogram med min nya tränare:
