Kalajshelg

Igår gifte vi bort Jesper med hanses Anna och allt gick precis så bra som det skulle och man fick chansen att bli så där smältglad i hjärtat som man ska vara på vigslar. Det är något magiskt med vackra brudpar i små, svenska kyrkor mitt i ett grönskande sensommarlandskap, man kan inte låta bli att må bra och le från öra till öra.

Trots att jag lyckade slicka på lite för många dagisbarn i veckan och därmed drog på mig en småbedrövlig förkylning lagom till min premiärbröllopssjungning någonsin gick det ganska bra. Det tuppade sig bara en gång och med tanke på hur jag mådde tror jag att jag får vara nöjd. Det roliga var att jag knappt ens orkade vara nervös förutom helt plötsligt mitt i låten när jag insåg att ALLA LYSSNADE PÅ MIG - HERREGUD!, men det gick över efter ett tag. Alla var så charmade av låten att nerverna kanske inte hördes, tror jag.

Logistik-VM

Jag vill ju så gärna tro och hoppas på att flygplatser och flygbolag är ett slags logistiskt Mekka. Att de som jobbar med flygplansplanering andas smart logistik-tänk och optimerar flöden så det rinner minutrar och kronor ur öronen på dem.

Det borde vara så, skulle man tycka. Titta på vilken flygplats som helst och förundras över hur det ens kan funka alls, det där med gate:ar, avgångar och landningar, personal och mat och Gud vet allt. Visst, på sistone har det väl inte gått så bra för mig med mina flygäventyr men det har mest varit inrikesflyg och där inbillar jag mig att det är någon slags B-lagsuppsättning som spelar. Det är inte helt ovanligt att tredje-femman förlägger kabinpersonalen mellan Philadelphia och Hartford allt som oftast.

När jag nu skulle gå på flyget hem till Stockholm hade jag handlat en flaska parfym i Tax Free:n och i och med den rådande världsordningen betyder det att man inte själv får bära sin påse mellan affären och planet utan att ens inköp forslas av personal till gate:n där man får hämta upp sin lilla påse med hjälp av sitt kvitto. Vanligtvis gör man detta på väg till sin plats i själva flyget. Så var det inte den här gången utan jag kom fram till planet utan att ha sett till min parfym och när jag frågade flygvärdinnan om var den månne kunde vara, fick jag veta att "om jag bara satte mig på min plats och väntade till alla andra satt sig så kunde jag sedan gå fram och ut och tillbaka in i jetway:en och hämta min påse". Men, sa jag, är det inte typiskt då som vi ska flyga? När alla har satt sig, alltså. Du vet... Upp i luften? Så där som flygplan ska göra. I tid?

Och jag sitter ju nästan längst bak.

Och har fönsterplats.

Det verkar lite bökigt som system räknat, bara...

Men nej, det är tydligen standardförfarande nu för tiden, i alla fall om man frågar den här flygvärdinnan. Jag tror minsann det går utför med logistiken.

Ungdomlig

Man vet att man kommit långt i livet när man, vid 34 års ålder, fortfarande packar med sig sina smutsiga kläder hem till familjen.

Vem katten har tid att tvätta, egentligen?

Leif ska på date...

... Och vi har funderat på vad han ska hitta på med sin flicka imorgon.

- Leif föreslog middag och bio.

- Jag förslog middag följt av ett besök i valfri hög byggnad för solnedgångstittning.

- Pontus föreslog... Analsex.

Tror ni kanske de hinner med allt på en kväll?

Mumma

God sommarsöndagsmiddag:

1. Marinera ett gäng stora, fina räkor i soja, riven vitlök, rivet limeskal, limejuice, chilipulver, brunt socker (eller honung) och olivolja ett kvart eller så.
2. Tärna en eller två lagom mogna avokados och en stor mango i cm-stora kuber, blanda med en rejäl handfull grovhackad koriander. Häll lite citronsaft över och ställ åt sidan.
3. Koka din favoritpasta i saltat vatten.
4. Stek räkorna snabbt i het panna, häll i lite av marinaden på slutet och låt den koka upp snabbt.
5. Blanda ner räkorna och marinaden i avokadoröran.
6. Lägg upp pasta och räkor på din finaste talrik.
7. Ät.

Gott!

Magi!

Det är något som sitter på min arm:

Det kallas för en Exerspy och den räknar ut hur mycket energi man gör av med varje dag genom magi och trollkarleri. Eller så är det teknologi, jag vet inte riktigt. Än så länge har den mest pipit på mig men Trånaren har lovat att han ska skaka ut en massa siffror ur den snart, mest för att jag är nyfiken och vill veta.

Nu ska jag ut och kuta lite så att siffrorna ser bra ut för givetvis är det en tävling!

Parighet

Något av det värsta som finns är när man alldeles för sent en vanlig tisdagskväll kommer in i sitt sovrum och får se en alldeles naken säng. Helt oklädd och osedlig bara står den där och skrattar åt en medan allt man själv vill är att få sova.

Något av det bästa som finns, å andra sidan, är att gå och lägga sig i en alldeles nybäddad och sval säng.

Det är tur att de här två nästan alltid kommer i par.

Spetsig tvål

Vi satt på en takbar i New York City, mitt i den gassande eftermiddagssolen Knyttet och jag, och pratade om viktiga saker. Viktiga saker, som det där med självbild och självförtroende, till exempel, och kropp och själ och sånt. Mitt i alltihopa sa Knyttet:

- Och Per som tycker att vi är så atletiska!

Varpå jag var halvvägs upp ur mitt sittyg och hojtade

- Vad då patetiska! Vi är inte patetiska!

Och i en hel halv sekund var jag riktigt ilsk, innan Knyttet rättat till min felhörning och jag hunnit tänka efter lite, vill säga. Om jag inte suttit så intrasslad i både min kjol och min stol hade jag nog trillat omkull av pur upprördhet. Det och bubbeldrinkarna, alltså.

Som eftereffekt har jag i helgen letat efter en spetsig tvål, jag tror jag behäver tvätta mina öron lite.

Bilder galore

Nu har jag pillat upp mera bilder från Kaligornienäventyret här.

Fråga?

Om man blir inbjuden att följa med sin hyresvärd ut på hans båt klockan 9 på morgonen för att segelöva, ska man göra det fastän man är trött och sliten som bara den och mest av allt i hela världen bara vill sova sovmorgon?

Jag vill ju kunna segla också...

Vroooooooooom! del tre

Weeee!

Matbetraktelse

I cykelpaketet vi har köpt så ingår det middagar på vad som ska vara fina restauranger här i trakten. Igår åt vi en riktigt trevlig och god sådan på ett skönt, tillbakalutat etablissemang och kom hem glada, mätta och belåtna. Idag blev det tyvärr inte riktigt lika bra.

Vi hade ett bord bokat på Charlie Palmer's Dry Creek Kitchen i Healdsburg och våra förväntningar var ganska höga trots att vi var eländigt trötta efter en dag utomhus med lite cykling och mycket vin. Vi drog på den finaste stassen vi hade packat med oss, ja, vi duschade till och med, innan vi trillade ner för backen från vårt löjligt vackra och snickarglada hotell bara för att bli ganska besvikna.

Min perfekt tillagade hälleflundra kom med skolkökets sås och gröna ärtor. Ska det vara så på fin-fin-fin restaurang? Ärtor, liksom? Grönsaken som Gud glömde. Den man lagar till genom att spola varmvatten på dem? Ärtor?

Jag är besviken. Mormor gjorde det först och hon gjorde det dessutom bättre.

Vroooooooooom! del två

Vroooooooooom!

Pacific Grove

Set här stället ser trevligt ut, sa Knyttet och kräktes.

Och det var på det sättet vi kom att övernatta strax utanför Monterey istället för någon annanstans. Det är ju sånt som händer.

Nu har hon slutat med kräkandet och alla är glada om än något trötta. De andra här på B&B:et undrar nog lite över oss som inte deltog i ost-och-vinandet eller ens gick ut och åt utan snarare strosade ut och köpte:

1. Coca-Cola (till Knyttet)
2. Te:iga sockrade drycker (till Knyttet)
3. Tandkräm (till alla)
4. Chips (till Lotta)
5. Rödvin (till Lotta)

Varför äta på ett sött litet uteställe när man kan ligga i sängen och titta på Star Trek-filmer? Ja, jag vet då inte svaret på den frågan.

Knyttemanualen

- Oj! Oj! Oj-oj! hojtade Knyttet i morse.

Det vet jag numera betyder "Det står faktiskt två rådjur i vägrenen där borta, du borde bromsa!".

Innan dess hördes: Oj!

Det var när hon fick se sin första kolibri.

Oj!! betyder "Se, där ligger sju sjölejon på en flotte!"

Och Oj!!! betyder en "Titta en utter!"

Om oj-et har ett ganska distinkt å-ljud och är lite längre betyder det att det finns ett Redwood-träd i närheten. Kan vara bra att veta.

Hon är inte den enklaste att förstå sig på men det går bättre och bättre.

Idag har gått i naturens tecken, vi har tittat på träd, gått på tur, läst manualer, nästan cabbat ner, läst mer manualer, cabbat ner, cyklat, tittat på stup (AAAAH! låter hon då), åkt bergochdalbana (Då låter hon AAAAAAAGH!!!!), känt på vattnet (Iiiiih!) och ätit pizza i sängen (Mmm....). Inte illa pinkat för en trebent hund, kan man säga.

Först for vi till Big Basin State Park och tittade på urgammal skog, sniffade på blommor och lärde oss allt möjligt intressant om Redwood-träd. Medan vi var där lättade dimman och lagom till vidare färd cabbade vi ner. Det gick tack, bra.

Så småningom.

Resten av dagen tillbrinagde vi i väldigt mysiga Santa Cruz med att cykla utmed vattnet, snubbla över naturupplevelser, blommor och snickarglada hus. Sist men inte minst bevisade Knyttet att hon fortfarande är riktigt bra på att åka karusell, även om hon försöker att krypa ner på golvet hela tiden.

Den enda nackdelen är att alla mobiltelefonerna har det lite dåligt med täckning, men det får gå det med. Imorgon drar vi vidare söderut och lämnar det väldigt mysiga B&B vi har bott på de senaste nätterna. Dags att hitta nya jaktmarker.

Gratis är gott

Vi har haft riktig tur med tillställningarna de senaste två dagarna; gratis och fantastiskt bra på en och samma gång. Igår for vi till Beardsley Zoo i Bridgeport och tittade på en otroligt bra produktion av Trettondagsafton och idag var vi i New Haven och lyssnade på Sister Sledge live på Grönan. Så himla roligt och underligt att man knappt visste vad man skulle göra med sig själv. Äkta 70-talsdisco får alla New Havens tokskallar att krypa fram ur sina små hörn och börja dansa, mer eller mindre spastiskt, rakt upp ner där de står.

Det är förlösande.

Knyttet blev lite besviken när hon upptäckte att American Ballet Theatre tog sommarlov just precis när hon kommit hit, men vi har ikväll försökt att trösta henne med att hon fått uppleva en av the New Haven Civic Interpretive Dance Group väldigt sällsynta framträdanden. Värda att notera lite extra i truppen ikväll var bland annat Obscene Mannen som humpade kvinnors ben med sådan inlevelse att man bara kunde stirra... eller titta bort... eller stirra... Rosa Damen var där och körde sin tolkning av nybörjarjympa tillsammans med Smala Benen-tanten som körde medelpasset alldeles bredvid. Gamle Farbrorn dansade med alla flickorna och den Väldigt Vite Mannen till Vänster slet av sig sin tröja på ett mycket dramatiskt sätt. Inget man får se på en vanlig, jämrans balletföreställning på the Metropolitan, liksom.

Lyckotal

Jag har tre tandborstar i man tandborstmugg.

Det är som om en hel liten familj bor här!

Här igen

Vi räknade lite på det (svår matematik) och kom fram till att nu har den Allra Käraste Systern varit här fyra gånger redan.

Det är ju inte klokt egentligen!

Jag kan inte riktigt förstå att vi har hunnit med så mmånga somrar, hon och jag. Första året höll vi oss till New York och här, andra året drog vi över Niagarafallen och Finger Lakes, förra året tog vi en tur till Long Island och opererade mina ögon. I år tar vi oss längre bort än nånsin.

Jag misstänker att det blir bättre än nånsin. Yay!

Bara tassar

Hälsenan gör ont och vaden lite också. Det är tråkigt och trist och det håller på att driva mig till vansinne. Man kan inte röra på sig ordentligt när en fot hela tiden håller en tillbaka. Trånaren och jag pillar och fixar och isometrerar och jag försöker avlasta så mycket jag kan.

Fast på mitt sätt.

Då blir det inte så avlastat egentligen.

Idag testade jag springa barfota på löpband för att se hur det kändes och även om det inte kändes så bra som jag så innerligen ville att det skulle, var det ganska mycket bättre än med skor. Det räckte med ett par minuters löpning kom jag fram till, först springa långsamt, långsamt en minut och gå två och upprepa sex gånger. Så man inte glömmer bort hur man gör. Jag har vilat mig från löpning (förutom lite tennis) i flera veckor och inte katten blir det bättre så nu testar jag lite mer aktiv vila istället, om det inte blir värre så överlever jag ett tag.

Det är spännande det där med att springa utan skor, man arbetar mer medvetet och i en högre frekvens på något sätt. Det känns lite äventyrligt och väldigt lätt och spänstigt. Man landar på trampdynan rakt under kroppen, sätter i resten av foten och sjunker genom steget med böjda ben innan man sparkar ifrån ganska starkt med foten upp mot rumpan igen. Stegfrekvensen blir betydligt högre när man man sätter ner foten under kroppen istället för framför den. Det är ovant och lite jobbigt för vaderna vilket kanske inte är så smart just nu men det är otroligt skönt för hjärnan och hjärtat. Och mina annars så svåra fötter protesterade inte ett dugg.

Jag är inte förtjust i det här med att bli gammal, har jag nämnt det förut?