Just nu är det ingen fråga om saken: jag lider ingen risk av att ätas, det gör däremot ungefär allt omkring mig (hus, ekorrar, små tanter och busskurer till exempel). Jag kan inte sluta proppa i mig saker! Det bra är att snart har jag ätit mig ur hus och hem och måste sluta, det dåliga är väl att jag snart även ätit mig ur hela min garderob. Okej, min vana trogen överdriver jag kanske en aning, men så här kan jag inte hålla på länge till.
Vad ska Trånaren säga när han får se min matdagbok? Choklad, choklad och mer choklad är inte någon vidare bra mathållning om man vill bli lite nyttigare och något mindre fluffig i kanten. Jag vet vad det är som trycker på men vi kan väl prata om det imorgon, idag är jag för trött.
Det finns förresten bilder här igen.
Om studentmössan och Valborg
-
Foto: Wikipedia commons | Den första studentmössan från 1845 såg ut så här.
Östgöten Gerhard von Yhlen från Östra Stenby hittade på modellen.
– ”[...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Jag kan inte se några fluffiga kanter och skulle de finnas där är de bara fina, för ett vackert inre ger också ett vackert yttre, och det är vad jag ser när jag tittar på dig.
Och för övrigt så är choklad gott och livet till för att njutas.
*kram*
ja, ibland måste man faktiskt våga lyssna på de snälla och bra sakerna folk säger en, oavsett vad man själv går runt o tänker på för dumt, elelr gör dumma saker som att uppfinna fluff som inte finns o andra onödiga orosmoment. Folk säger faktikst de där bra sakerna för de menar det o inte för att avra snälla eller för att de är korkade eller blinda eller bara bättre människor än en själv. Man får påminna sig om det ibland. De har i regel bättre utsiktsplats än en själv dessutom. Objektivitet är svårt innifrån. Så låna deras ögon lite, vet jag.
Och det finns fler sidor i den där matdagboken, så du kan vara duktig och chokladbefriad på en annan sida, sådetså.
kram k
Skicka en kommentar