Sex timmars tidsskillnad behöver inte vara en dålighet, det lärde jag mig inatt.
När man kör Amir genom ett spårigt och moddslirigt Connecticut klockan halv fyra på morgonen med sömn i ögonen kan man komma på sig själv med att undra vem man kan ringa till som inte sover. Vem kan man ringa för att få lite sällskap när det är mörkt och snöigt och lastbilarna kryper närmare än vad som känns bekvämt och Amirs hela vintervidrighet känns i ratthanden? Efter flera minuters funderande slår det en att Sverige! är det givna svaret på den frågan. Klockan halv fyra hos mig, när alla borde sova, är i princip alla 9 millionerna svenskar telefonklara och vänligt inställda för ett samtal från en halvsovandes Chotte. Inatt har jag pratat med Mamma och Mia och med min egen, Marinas och Kristians telefonsvarare, sedan kom jag fram.
Nu ska jag göra det där som jag borde gjort för länge sedan.
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
3 kommentarer:
Ja, tidsskillnaden är aldrig så bra som när man råkar vara vaken mitt i natten! Fast det är klart - det är ju nästan smartare att sova istället.
"sov du lilla stumpelump, än så är det natter..."
Jag ringde tillbaka och pratade med din telefonsvarare också.
Kissa?
Skicka en kommentar