Ja, men glad Valborg, dårå.

Charlotte... Jamen glad jävla Valborg, då.

Pontus... Fucking jävla kuk valborg till dig också.
Pontus...Det där lät hårt.
Pontus... Men jag menade det glatt.

Charlotte... Särstava inte så hemskt! Kukvalborg heter det. Deprimerande.

Pontus... Jag är amerikaniserad. Läs det som "Focking javla cock valborg.

Charlotte... Det var bättre. Tack.

Kändisbloggning

Jag omger mig bara med superduperviktiga personer nu för tiden; världstenorer och kändisläkare och så. I förra veckan när jag var nere i New York pratade jag PACS med en läkare som är åsiktsproffs på Fox News, en Steven Garner. Hans hår var en fascinerande upplevelse live, mycket mer så än på TV.

Efter det smet jag iväg till the Met för att hämta upp en operabiljett och vem levde loppan i Metropolitans souvenirshop, om inte Placido Domingo? Jag var imponerad på håll men mest var jag var trött så jag åkte hem.

Det ni! Visst lever jag ett spännande liv?

Asch!

Sol ute,
Sol inne,
Sol i hjärta,
Brända axlar.

Igen.

Det här med solkskydd är helt enkelt för komplicerat.

Den som väntar på något gott...

... väntar på julklappar!

Jag fick biljetter till Cirque du Soleil av Pontus och Linda i julas och idag har jag oh-at och ah-at och haft hjärtat på diverse ställen både innanför och utanför kroppen. De två bästa numren var ett livsfarligt ett och ett charmerande rart ett.

Först det livsfarliga:



Och sedan det rara:



För övrigt ska jag bli cirkusartist när jag blir stor.

En lista

Mina bästa tunnelbanor:

1
2
3
4
5
6
S

Det var bara det.

Sleepless in Seattle

Ni kommer väl ihåg den filmen, va? Med hon med ruffsiga håret och han som äter choklad och springer över hela USA. Eller nej, det gör han ju inte förrän mycket senare men ni förstår vem jag menar. Hon och han, alltså. De som gör rara romantiska komedier så där så att man mår bra och tänker att man måste åka till närmaste höga byggnad och leta efter sitt livs kärlek.

När Chotte spelar in sin version av Sleepless in Seattle blir namnet istället "Dumpad i Brooklyn". Idag for jag dit för ett möte och skulle bli upphämtad av en säljare vid en tunnelbanestation var det sagt för sista biten av resan.

Det blev jag inte för han var försenad. Jag fick gå istället.

Den där tunnelbanestationen låg på Brooklyns B-sida.

Och jag hade dräkt och klackar på mig.

Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag sist kände mig så vilse och så obehagad av att bli utstirrad av den predominerat manliga befolkningen som jag blev. Jag har nog aldrig varit så arg på en säljare förut. Jaja, vatten under broarna. Nu ska jag sticka till Empire State Building lite snabbt och kolla på singelbeståndet.

Valium

Det är så underbart när man kommer in till sin föreläsning och möts av en gammal-goding-professor, en som drar igång den första lektionen i "Managerial Accounting" med kommentaren:

- Friends, this is exciting stuff! I don't think I have enought Valium for this class!

Önskelista

- Jag önskar jag vore mer som Pålle!

- Nej, det gör du väl inte.

- Jo... Nej. Eller jo, kanske. Typ.

Idag blev jag befrågad om jag kunde tänka mig att sjunga på en god väns bröllop och jag blev så, så smickrad och glad över att hon ens frågade och sedan lite arg och ganska ledsen också. För jag vågar ju inte sådant, det vet vi ju.

Varför ska jag vara så besvärlig?

Ska man våga hoppas...?

Klockan är fem på eftermiddagen och det är varmt ute, mer än vårvarmt, det är riktigt varmt och skönt, så skönt. Har vi månne hoppat över våren helt och hållet i år? Idag är det idel fågelkvitter, magnolior, lite skirt grönt på träden, vårlökar, och en tveksam Chotte i för mycket kläder. Härom dagen... Inte så mycket så.

Jag lyssnar på "Det ljusnar" och väntar på att istiden ska komma tillbaka.

Antites

Ibland mår man nästan dåligt av att må bra. Som när man får äta trött middag med dem man mår bra av eller när man får beröm av en chef precis när man tror att allt är precis åt helskotta.

Precis just då. Man blir alldeles utpumpad.

I am rocket scientist

Det har kommit en ny Star Trek-film och den borde man se, att vara rymdingenjör är inte bara party och bachelorer, det är en titel som kommer med en viss del ansvar också.

Jag menar, det här med rymded är allvarliga grejer, för seriösa proffs. Kolla bara här:



Eller för all del här:



Man blir liksom stolt.

I know where I come from

Jag var i the Bronx idag, det var lite som ett jämrans u-land eller iallafall Italien. Folk reparerade bilar mitt på vägen och parkerade på uppfarten till huvudelederna. Jag var minoritet med dräkt, GPS och blåa ögon.

It all makes sense to me now:

Om att vara effektiv

Jag är effektiv, jag går i princip upp innan jag går och lägger mig.

Det är sjusärdeles effektivt vill jag påstå.

Men, att det ska vara så här tröttsamt att vara effektiv visste jag inte.

Feletonsamtal

*plingeling*

*fummel efter telefon i väskan under bilkörande*

- Yes?

- Charlotte, you ok? It's Wes.

- Hi. Yeah, I found my car and everything.

- And you know where you're going?

- Yup, just found a sign taking me to the highway.

- I'm sorry if I sound like a parent... I just want to make sure you're alright.

- I'm fine, don't worry. You're really sweet for checking up on me. I'll tell my Mum about you, I know she adores you for calling me like this.

- We didn't have time to talk much tonight, that sucks.

- I know. We'll chat next time, ok?

- Ok. Great. Drive safe now.

- You too!

Ett typiskt samtal efter jag smitit iväg från krogen efter en måndagsföreläsning, sånt som en semitammen Chotte och alla Mammor i världen blir glada av att höra om.

Vattenlek

- We can go to my place. My kitchen is a mess but it's quiet and it's got Internet.

Så här på påsksöndagen stängde visst alla ställen man kunde sitta på och göra läxor tidigt och vi hade MYCKET läxa att göra - en case study och en hemtenta. Efter ett par timmar blev vi utkörda från det första stället vi valt och steg två blev att leta rätt på nästa plats och vi hamnade hemma hos mig, disk och smutsigt badrum till trots. För en liten stund sedan gav jag och den smarte killen upp för ikväll, vi hann bara med hemtentan och den var klurig. Så snart han hoppat in i bilen och jag vinkat iväg honom sprang jag upp och påbörjade disken, den stora. Efter prinsesstårte- och vit chokladbestänkt havrekaksbak samt jävulska ägg-makning in på småtimmarna i natt såg mitt kök ut som något som inte ens katten släpat in. Kaos var bara förnamnet.

Så, jag började med att skölja saker och fylla hon och sortera och ställa i ordning, fylla ingrodda bunkar och grytor med varmvatten för att försöka få loss torkad choklad, vaniljsås och gudvetvad. Sedan tog diskandet vid och eftersom jag bara har en diskho och därför måste fördiska och blötlägga allt först för att sedan diska och allra sist skölja av blir det alltid ett logistiskt skådespel av stora mått att skåda varje gång disken ska bli ren. Allt eftersom bunkar med sköljvatten ska ner i diskhon måste sköljvattnet förflyttas till ett annat kar som sedan måste hällas över i ännu ett som är större än det förra och sedan det i ännu ett annat som kan ta mer vatten än det där andra... Ja, ni förstår, ett volymsmässigt helvete eller också en väldigt kul lek, lite beroende på vilket humör man är på.

Och när man står där och häller bubbligt vatten från ämbar till ämbar är det jag tänker på min Mormor och hur hon brukade fylla upp diskhon i sitt kök för att jag skulle få hälla såpigt, bubbligt vatten från diverse glas, till burkar, till skålar, till Big Pack-förpackningar och vidare till slevar och sedan tillbaka igen. Vatten överallt blev det men roligt var det och som den 4-åriga rymdoptimist man var fick man lära sig ögonmåttets betydelse för att klara att behålla golvet torrt. Mormor gillade inte när man byggde pölar på köksgolvet.

Tänk, att det bara ska till med några minnen för att man ska kunna göra disken med ett leende på läpparna.

Ortopediporr

Jag trodde aldrig jag kunde prata om ortopedi i en timme men det gjorde jag.

Så här lät det:

Bla-bla-bla baseline bla-bla-bla offset bla-bla-bla leg length discrpancy bla-bla-bla lesser trocanter bla-bla-bla femur. Bla-bla-bla intercondylar eminence (hur uttalar man det egentligen?) bla-bla-bla mechanical axis bla-bla-bla condyle. Fortsätt ad nauseum, eller iallafall i 65 minuter.

Jag hade inte en aning om vad jag sa men det lät bra. Ända till det här hände:


Hoppsan. When good templating goes väldigt bad.

Hört på jobbet

- Wow! What happened to your face?

- Well, I bought this new cleanser and...

- Did it come with a razor? Or a very angry cat?

- No... I guess my face just dislikes change, that's all.

Efter närmare undersökning skajag nog inte använda den där nya rengöringsgrejen ikväll.

Det finns ingen enkel matematik

På väg till skolan idag fastnade jag lite i trafiken. Eller snarare, lastbilen före mig fastnade ganska mycket i.... Ja, sin omgivning, kan man säga.

Han, och vi andra, kom körandes på en av de mindre vägarna i Milford och vips kom det en bro i vägen för oss. På bron stod de informativa siffrorna 12 och 6. Som i 12 fötter och 6 inchrar. Bussen visade sig vara fler inchrar hög än så, en si sådär två stycken skulle jag tro. Ett par sekunder, lite tak och lite bro senare satt vi allihopa fast. Polisen kom och en bärgningsbil kom och jag ville mest att tåget skulle komma också för hur mycket svikat en bro egentligen när tåget kör på det? Det skulle man kunna få reda på nu.

Men, så kul skulle vi inte ha för polisen tog sig samman till slut och viftade igång trafiken och jag fick fara vidare. Inga praktiska experiment här, inte.

Maffian och jag

-I know most people in here, I'm in that kind of business. You see that woman at the bar?

- Yes, what about her?

- She's sort of a Boss.

- A boss...?

- Yes.

*menande blickar*

- A boss of whom?

- Uhm, you know A Boss.

...

- Oooooh! A Boss! Now I get it... Oy!

Intressant samtal under en studieträff med några av mina kursare, det är tydligen sånt som händer när man träffas på en cigarrbar för att plugga. Jag som tyckte jag var häftig som pluggade på vinbar förut.

Vi ville ju bara ha lite manskör

... Och så sitter jag här väldigt, väldigt mätt och flera kilon tyngre och lyssnar på manskörer på youtube. Vad fel det kan bli. Eller rätt, lite beroende på vem man pratar med.

Linda och jag skulle in till stan (den stora) för att göra sådant som damer gör på lyxhotellet The Carlyle, nämligen att svulsta sig och äta ett-par-rätters från deras fina och galet felstavade meny. Lite avtändande är det att gå på en "fin" restaurang och från deras meny få välja sig ett prefix. Vad är egentligen det? Förstavelse för 200 kronor, tack! Nåväl, er lokala snobberska fick inga förstavelser på tallrik utan det blev mest mat, god sådan, under kändisspanande ity Filip från Filip och Fredrik med flickvän (hustru?) satte sig vid bordet invid ganska snabbt. Vad är oddsen för det egentligen? Vi språkade lite vänligt och civilt alla fyra och blev därtill personligen inbjudna till deras USA-inspelade show som börjar den 19:e april. Det ni! Okej, personligen på så sätt att han sa att vi skulle klicka på en länk på Femmans hemsida och sedan skulle vi komma in på något magiskt sätt. Typ så alltså.

Väldigt personligt.

När vi var klara med Filip for vi ner till Chelsea för manskörsupplevelse, Linda hade hittat en konsert med en genomresande västkustmanskör som bara sjunger Leonard Cohen och vem kan missa en sådan upplevelse med gott samvete? Inte vi. Jag kan väl rapportera att körens charmfaktor var högre än deras talang men när man knypplade ihop upplevelsen till en helhet så var det ingen som skadades eller for illa. Jag suckade, swoonade och blev kär i alla pojkarna på scen precis så där som det ska vara och när de sjöng "Hallelujah" blev man varm i kroppen fast intonationen inte var så där precis som man önskat.

Efteråt villade vi omkring lite och sedan åt vi middag på The Union Square Cafe, ett sådant där måste ställe man ska äta på i staden (den stora) men jag helt enkelt inte hunnit med. Gott!

Nu sitter jag alltså här och youtubar manskörer i min närhet och det liksom rycker ömsom i mina äggstockar och smilband när jag hör det här, det här och det här. Ja, jag gillar smörigt ibland och de är ju för söta, pojkarna.

Men flickorna sedan, de är ju alltid snäppet bättre, hör bara här. Underbart.

Han heter Pontus

Kom ni ihåg att det lilla lammet i Bullerbyn hette Pontus? Det hade vi glömt ända till ikväll.

"Drick ur hinken nu, Pontus"

Herre jösses!

En, äkta, riktig, konversation med en bachelor (vi kallar honom Galenpanna #1) bara så ni får se vad jag får leva med:

Galenpanna #1: hi
Galenpanna #1: I am JEFF
Galenpanna #1: I work in the medical field
Galenpanna #1: I like the beach and traveling how are you?
Galenpanna #1: it says you like martial arts do you do karate?
wyrd_sister: Jui jutsu
Galenpanna #1: wow cool
wyrd_sister: Retired now, though.
Galenpanna #1: oh at least you tried it
Galenpanna #1: if I am around you I will make sure im wearing my cup haha
wyrd_sister: I only hit people I like.
Galenpanna #1: haha lots of people like my personality so i guess you might be hitting me
wyrd_sister: You never know.
Galenpanna #1: yeah i will def be wearing my cup arouind you hehe
Galenpanna #1: a women on here said that a male chastity belt on a guy is exciting for them to see
wyrd_sister: Uhm... ok? I'm not quite following. About the cup?
Galenpanna #1: oh if you were to kick the person you like I hope it wouldnt be in between the legs
Galenpanna #1: women go for the groin a lot
wyrd_sister: I prefer the eyes. Quite efficient.
Galenpanna #1: oh wow you are a bad chick
Galenpanna #1: so I guess women love it when a guy cant mes around it gives them a sense of power over them
wyrd_sister: What do you mean?
Galenpanna #1: when a guy is wearing a chastity belt the women knows he cant mess around so the idea of that turns on the women
Galenpanna #1: do you find that would turn you on?
wyrd_sister: No. You got to be kidding me.
Galenpanna #1: hum I dont know either so when have you been to the casino or your fav bar?Galenpanna #1: I hav ebeen doing martialo arts for over 20 yrs
Galenpanna #1: do you dance
Galenpanna #1: it is hard to se your pic
Galenpanna #1: r u ther
Galenpanna #1: u need a new pic
Galenpanna #1: all i know you could have warts on your face
Galenpanna #1: gotta go if youer not talking
*** Galenpanna #1's IC window is closed

Nytt lågvattenmärke. Ursäkta mig medan jag går och tvättar mina ögon med Svinto.

Konversationer

Jag ringde Knyttet idag, det lät ungefär så här:

Jag sa: Hej.

Hon sa: Hej.

Jag sa: Läget?

Hon sa: Bra. Annars då?

Jag sa: Fina fisken.

Hon sa: Bla-bla-bla.

Jag sa: Bla-bla-bla.

Hon sa: Jag är tjock.

Jag sa: Jag är tjockare.

(Och så tävlade vi lite i tjocklek, det är en ganska trist lek.)

Jag sa: Bla-bla-bla.

Hon sa: Bla-bla-bla.

Jag sa: Nu måste du boka biljetter hem.

Hon sa: Oj.

Jag sa: För jag kommer vara i Sverige från den 20:e till 31 maj.

(Det här är ett kovert budskap till alla och envar som kanske läser det här. Jag kommer alltså vara hemma den 20:e till 31:a maj, jag upprepar: den 20:e till 31:a maj.) Och sedan tog tiden slut och vi la på igen. Ett ytterst givande samtal, sanna mina ord. Lite som det här fast utan fransarna och dansen och så höll vi på lite längre, ungefär 34 minuter.



PS. Ingen syster dog under ovanstående samtal.

April, april!

I princip tycker jag man kan skämta om det mesta, bara man är noga med omständigheterna och sällskapet. Alla skämt är inte för alla och all humor funkar inte jämt, bara oftast. Så, döm min förvåning när en annars väldigt säker källa till goda skratt och kvalitetshumor drog till med en dundernit idag, en chockerande sådan.

Se bara här.

Först tittade jag på filmen och sedan rynkade jag pannan. Efter det läste jag texten lite snabbt var på jag la huvudet på sned och började bli lite besviken. Nästan lite arg blev jag, de här grabbarna och tjejerna som brukar vara så roliga och mysiga. Och sedan insåg jag vilken dag det var och så flinade jag.

Samma grupp har ställt till med andra underbara "Best ever"-evenemang (här och här kan man läsa mer) i lite mer mysvänlig anda. Här är en annan favorit och här och här. Det här är nog den bästa fast jag gillar den här med och den här är fin... Ja, ja, ni förstår vad jag menar.

Välartat

När man blir hemkörd av amerikaner sent på natten väntar de alltid med att rulla vidare tills man kommit in i lägenheten hel och hållen. Det är fint.