Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!

Och det var dagens sändning från Charlotte-radion.

1 timme och 52 minuter på telefon med min inte alls favoritsäljare en fredagkväll och problemet är frotfarande ett faktum. Maten har stått på bordet ett bra tag och magarna kurrar en hel del. Pontus har slarvat bort chipsen. Vissa kvinnor och datorer och Chotte går inte ihop, det är säkert. Vad kan man säga mer än:

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!?

PS. Nu är det lite senare och vi har gett upp för ikväll. Hon kommer ringa mig imorgon klockan 7 så att vi kan fortsätta jobba på det. Kul. Verkligen.

PSS. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!
.

Boktips

När jag var hemma i somras lånade jag en spännande bok av Mia, det var en Sherlock Holmes spin-off där han, på lite äldre dar, tillsammans med sin kvinliga assistent gav sig ut på äventyr. Det här visade sig vara en ganska trivsam serie med en handfull böcker som tyvärr tog slut alldeles för fort. Sedan jag slog igen den sista i serien har jag varit lite vilse i bokhyllan och halmstråna jag gripit har inte varit så värst lättlästa alls (Frans G Bengtssons Karl XII är inte att betrakta som lättläst, faktiskt!) och härom kvällen tog jag därför fram en gammal goding:


Jag minns så väl när Pyttan och hennes dagbok dök upp i mitt liv, det är som vore det igår, faktiskt. Jag tror det var min kära moster Mona som kom släpandes med en stor kartong med Wahlströms flickböcker till mig när jag kanske var nio eller så. Allihopa med röda ryggar, åbäkigt och gammaldags språk och en världsbild som skulle få en modern SO-lärare att få influensaliknande besvär. Jag läste det mesta och lite till när jag var liten och ingen kunde nog riktigt förstå vilken skatt en låda med flickböcker från 30-, 40- och 50-talet kunde vara. De gick åt rysligt fort och jag har nog läst alla de där böckerna ett par 10, 20 gånger sedan dess, minst. Det var romantiskt, och lite larvigt, väldigt banalt och ganska sexistiskt på ett tidsenligt vis. Varför just den här boken finns här i USA vet jag inte riktigt, alla de andra från lådan står i en bokhylla i föräldrahemmet i Ystad och varje gång jag kommer hem regresserar jag styvt och läser i princip bara Asterix eller flicktrams. Pyttan-serien är inte på något sätt en favorit från de här hyllorna, mina två bästa heter "Heja Babben!" och "Full i sjutton" och är ypperliga exempel på just banal, larvig, romantisk, käck men åh!, så underhållande litteratur. Jag misst'nker starkt att det här är vad alla Harlekinromanläsande kvinnor läser när de är små, det är bra skönt att jag aldrig tog steget vidare upp i vuxendivisionen på riktigt.

Om man tittar på baksidan kan man se små listor över vad annat det fanns att välja på från samma förlag och på en hel hög av de andra exemplaren som står hemma i Ystad vet jag att jag har bockat av alla de titlarna jag redan hade i min ägo. Bara för att det var bra att komma ihåg sånt. Notera även det ganska lagoma priset.

Värt att notera är givetvis också språket, 1944 uttryckte man sig på ett helt annat sätt, det är konjunktiv galore och vokabulären kan bara den få mig att le stort. 1944 voro pojkar klämmiga eller käcka, pappor med stor säkerhet stiliga men stränga, mammor voro hjärtängsliga och ljuva och flickorna själva, de voro rekorderliga rätt igenom. Och ljuva, förstås.

Så, vill du bli god och glad på insidan? Undvik då allt vad tunga klassiker heter och ragga upp en Wahlströms ungdomsbok. It's good for you!

.

För övrigt...

... är verkligen Google Translate den bästa uppfinningen någonsin, nyss skrattade jag så jag grät.

Tack, Google!
.

Hej, hej!

Vi har pratat om det förut men nu är det dags igen, det här med statistiken. På kvällar, nätter och helger när man säkert egentligen ska läsa läxor eller för den delen sova, kan jag roa mig med att titta på Strykfritt-statistiken och förundras över allt kul man kan upptäcka. Just ikväll varvar jag nyfikenhet med regelrätt nojja och undrar:

• Vem du är som sedan i slutet på Augusti sitter i Florida och nästan varje dag lägger ungefär två minuter av din tid på att läsa om vad jag gör? Är du en eller flera? I vilket fall som helst: Hej, hej på dig/er!
• Sedan början på September har jag regelbundna besök av en Oslo-väring, jag hyser misstankar om vem det kan vara men vare sig jag har rätt eller fel är du hjärtligt välkommen, det finns gratis sprit i baren. Var den är? Här hos mig, alltså. Långt bort, säger du. Jo, men livet är väldigt tufft ibland.
• Jag har blivit med dansk också. Jag tror jag ska kalla honom för Pappa ity jag inte känner så många danskar i övrigt, speciellt inte nytillkomna danskar.
• Jag verkar ha en eller annan lojal läsare i Arkansas, det är för dens/deras skull jag ibland kollar hur Google översätter saker, man vill ju inte att folk ska ha hur kul som helst på ens bekostnad. Hej, hej!
• Ställen med vackra namn är jag väldigt förtjust över att ha med på min lilla lista så alla från Vårgårda, Vindeln, Lindome och Dorotea är välkomna tillbaka. Ni andra också, förstås men extra mycket om ni bor där.
• Sedan undrar jag vad de som sökte på orden "kemilab", "brysselspets" och "arbetsförmedlingen miami" tänkte när de hamnade här.

Många tankar blir det, bäst att gå och lägga sig.

Från gerbera till panik på 11 minuter

"Riktiga kvinnor köper sina egna jämrans blommor" tänkte jag för mig själv när jag stod i blomsteravdelningen på Stop'n Shop ikväll. Något bra hade jag gjort idag och något fint förtjänade jag få som inte var chips eller ost. Eller skor.

Blommor. Varmröda gerberor och riktiga mycket brudslöja och en och annan nejlika på det. "Om man inte får dem av någon som tycker om en får man göra't själv" och "det blir väldigt sällan roligare än man gör det", så tänkte jag när jag stövlade ut i snålblåsten till Amir.

Jag körde hem, trasslade mig in i lägenheten, och hade grunden till ett riktigt roligt blogginlägg klart i huvudet när jag plockade in yoggin i kylen, tappade upp diskvatten, lyssnade på hur Maria Callas sjöng sitt ryggradsrysliga"Io? Medea!" och drog på en ugnsplatta för att värma lite soppa. Tanken var att det här inlägget skulle handla om hur jag tror att mina grannar ser på mig, det skulle handla om hur de osäkert vandrar mellan tvivel och tvärsäkerhet om att jag måste vara lesbisk med tanke på vilken torka det är på mansfronten, om hur de nog misstänker mig för att vara kvartersflata. Sedan skulle jag brodera ut det hela i en liten avhandlig om att kvartersflata är ett underskattat ord, om än något politiskt inkorrekt, och att det borde användas oftare, det måste finnas fler av oss där ute, vare sig vi är inbillade eller äkta. Som avslutning skulle jag antagligen också fråga er hur man översätter det till engelska bäst, det här fina ordet, kanske skulle jag kolla hur Google hade översatt det (neighborhood flat, faktiskt).

Nu blev det inte riktigt så. Disken kom emellan med sitt skållheta vatten och tankarna gick i stå och vips stod jag där, med lödder upp till armvecken och frågade mig vem i hela friden ska jag hitta som kan stå ut med någon som lyssnar på den amerikanska motsvarigheten till Kulturradion (och dessutom sjunger med), som inte diskar mer än högst var tredje vecka och ibland är så ensam att det ekar på insidan. Sedan övervägde jag att ligga väldigt stilla på golvet, hålla andan och vara punktformig ett tag. Med lödder och allt.

Men, det var så opraktiskt så jag tog den här panikattacken stående.

Det var inte meningen att det skulle bli så här.
.

Korsord! Rebus! Pyssel! Oh, my!

I dagarna två har jag försökt lösa två problem med en installation jag har gjort:

Problem Nummber Ett är stort och på gränsen till skrämmande medan Problem Nummer Två är mer hanterbart av sig. Så, jag började med Nummer Ett. Efter att ha editerat åtta olika filer, kopierat mappar från friska system fram och tillbaka, startat om tjänster och googlat felmeddelandet till jag blev blå gav jag upp och bad om hjälp. Så här gick det:

- Hi Matt, I need your help. This and this isn't working. I've checked all these eight files and I have tested this and that and I have no idea what to do next.

- Hang on, there is another file you need to check. Give me a sec.

(Ett-Mississippi, två-Mississippi, tre-Mississippi)

- I'm back. Did you check the read-me file waaaaaay over yonder there under that folder close to this file there?

- Hell no! No one ever read read-me files!

- Well, in that read-me file you'll find a clue as to what you need to do.

- Oh, great. A clue. Exactly what I need. A clue...

... Och visst, efter att ha pondererat över ledtråden i filen ett tag och testat lite mer och startat om lite tjänster funkade saker och ting så småningom. Jag är tacksam och nu överväger jag att lägga in lite ändringsförslag för vårt PACS vad gäller ledtrådar och pyssel i dokumentationen. Den är löjligt fattig på sånt! Jag känner inte så många dokumentatrissor längre men just nu önskar jag mig en SysAdm Guide i Sudoku-format, lite teknisk dokumentation på Rebus och kanske en användarmanual på rövarspråket. Kanske man skulle kunna få sig hela PACS:et som ett Alfapet också? Det hade varit lite spännande och omväxlande för en helt vanlig, uttråkad ingenjör, eller hur? Man får sin installation i små, små bitar man kan dra från en hög och sedan får man pyssla ihop skräpet själv. Snacka om modulärt!
.

Me, myself and I

Jag kom på en sak här om dagen (eller om det var några veckor sedan, minnet är inte det bästa). Jag har blivit väldigt mycket bättre på att vara ensam de senaste två åren. Frågan är om det är bra eller dåligt.

Är det bra eller dåligt?
.

Bejaka

Vi diskuterade lagnamn idag, Kristian och jag. Vi är båda förtjusta i Knyttets förslag och vi ser fram emot att få höra Marinas hejaramsor med rim på det. Jag har försökt fundera ut ett par egna förslag men det går trögt, idag kom jag på att vi kanske skulle kalla oss för ett IP-nummer.

Mer bestämt 127.0.0.1.

Loopback adressen, liksom! Det tyckte jag var jättekul. Jag menar, banan går ju i en loop och tillbaka ska vi ju... Loopback.

Nehej. Inte...? För nördigt, säger ni. Jaha. Förlåt.
.

Visdomsord

Linda och jag tittade på dålig TV ikväll varpå följande myntades:

Girlfriends don't let girlfriends look like transvestites.

För så är det, riktiga vänner säger till när man snajdat till sig till den milda grad att man ser ut som om vore man på väg på anställningsintervju på det här stället. Riktiga vänner hjälper en slita bort löshåret, stoppar en innan man skaffar sig bröst som är större än ett mindre centralamerikanskt land och hjälper en med klädvalen. Riktiga vänner sätter ner foten, med eller utan klackar.
.

Tips från coachen

Om ni sedan länge använt upp alla de sköna trosorna i byrålådan, när alla de bra tröjorna är slut, det bara finns singlar i strumplådan och jeansen står av sig själva då vet man att det dags att tvätta. I mitt extremfall har det varit dags att tvätta i si så där 10 dagar nu varför jag fyllde den lille bilen med tvätt och tvättmedel och for till tvättomaten idag. Planen var att jag skulle komma hem med ett berg av väldoftande fluff och fina underkläder att stoppa mig själv i.

Men icke.

Min laundromat roade sig med en stor vattenläcka när jag kom dit. Inget tvättande alls, med andra ord. Nu har jag slut på de sköna, snygga trosorna, de sköna trosorna som varit med om olyckfall i tvättsorteringen, de sköna, riktigt fula trosorna, de inte så sköna och fula trosorna och de osköna, något för stora trosorna. Imorgon blir det till att köra med de osköna och små paren.

Fyttikatten!

Så, om jag går lite kontigt imorgon vet ni varför.
.

4 timmar på salong

Linda och jag kluppte (förvirrande likt att klippas men bättre) oss igår, så här snygga blev vi:

Linda håller på att bejaka sin nya roll som hemmamamma by day och lönnmörderska by night, och själv blev jag söt. Trånaren utbrast "Cute, cute, cute!" när han såg mig, nu återstår det att se huruvida man kan vara söt, professionell och snart farbror på en och samma gång.

.

Bestäm något

Jag och en Kristian närmare er funderar på om vi ska springa Göteborgsvarvet i vår. När man gör sånt måste man:

• förebereda sig
• ha en hejarklack
• ha ett lagnamn
• fylla år precis i viciniteten av evenemanget

Vi har koll på allt utom punkt nummer tre. Kan någon hjälpa oss?
.

Visste ni...

... att Vista inte har någon boot.ini fil?

och

... att Knyttet har fått ett telefonnummer?
.

Åk hem med dig nu!

När man sitter på jobbet och funderar över boot.ini och alla dess små egenheter klockan 8 en onsdagskväll, då vet man att man är mer datortönt och jobbgalning än gemene man. Om man dessutom dricker mojitos medan man funderar är man att betrakta som kollega till underligt folk. För övrigt är mojitos är också mat.

Faktiskt.

Det slutade med att jag pratade lite med Pontus som som vanligt löste mina problem så där bohemiskt (eller var det blasfemiskt) och enkelt som bara han kan. Nu har jag svept det sista av mojiton och alldeles strax bär det av mot Miflord.

Natt, natt.
.

T-mobile sucks!

Ilsk.

Som pilsk utan p, det är jag ikväll.

Jag är trött och arg och istället för att tvinga Millennium Falken (jag tänker stava det så) att jobba eller för den delen mig själv att läsa i ekonomiboken sitter jag här och surar. Osten är slut och allra helst vill jag gå över till lilla Butiken Intill och köpa något onyttigt, som glass eller chips eller glass med chipssmak.

Som självterapi kommer här ett litet public service meddelande och då jag syftar till att hämnas och kanske varna någon blivande kund skriver jag det på engelska ity företaget jag ilskar mig över inte säljer så mycket till svenskar. Och det mina vänner, ska ni vara jämrans glada för.

T-mobile sucks, it's the truth, they really, really do. I am forced to use their phone services since my company uses them and I am right now considering finding a new job. I'll do anything just as long as they won't make me use a T-mobile cell phone. Call me if you know of any openings, please. Or, never mind, 'cause you won't get hold of me SINCE MY EFFING PHONE WON'T WORK.

Uhm. Sorry about that.

So, what is the problem with T-mobile, you might ask? It's manifold, I tell you. First of all they have no coverage anywhere. You can be just about anywhere and when you look at your phone it will be struggling to find 1 or maybe 2 bars on the signal scale. I found it absolutely hilarious when I today had problems with getting a signal IN A T-MOBILE STORE. Oh, sorry, I did it again. Is that irony or what? The representative I talked to failed to see the humour in the situation... Strange.

While we're at it, I have a couple of things to say about the people T-mobile employ. They suck. And they don't suck in that fun way that people can suck, no; they suck in an infuriating and absolutely mind numbing way. They have no concept of service and I have still only met one person in possession of something slightly resembling intelligence and competence. And, they never smile. Could it be because all their customers are unhappy, I wonder?

Whatever you do if you're shopping for a new cell phone provider, don't go for T-mobile. If you do I will hunt you down and drop-kick you. All my soon-to-be-former-colleagues think I can do that and you better trust them. Also, if you buy something from them you will be making a deal with the devil and you will be eternally unhappy but that's not as important as the whole drop-kicking part. Remember that.
.

Bah!

Det finns bilder i kameran jag borde publicera och jag ligger efter med bloggandet och usch och fy.

Bäst jag äter lite mer ost.
.

Det sista

Jag sitter på trappen på baksidan av huset och njuter det sista lilla solljuset så här på kvällskvisten. Det har varit 25 grader varmt idag och trots att värmen är flyktig och lätt är det de här dagarna man lever för under Connecticut-hösten; brittsommardagarna (det är väl oftare brittsommarkvällarna man benjuter så här när man inte är lyxhustru och måste arbeta) med syrsesång från de allra envisaste insekterna och fågelkvitter från allsköns luftburna varelser.

Igår trotsade vi natten och körde en sista utebioupplevelse på balkongen väl inbakade i duntäcken och tjocktröjor. Det gick men det var väldigt skönt att komma in igen efter filmen tog slut. Det sägs att resten av den här helgen ska bli precis så här strålande och jag funderar och väljer om jag ska ta mig in till stan eller om jag ska åka ut i skogen och titta på löv. Allt det här känns speciellt bra när man hör om snö i Boden, om frost i Ö-vik och snöstormar i Montana.

Så, ursäkta mig lite medan jag sitter här ute och läser, pratar med min numera påklädda granne, lyssnar på Rigmor, äter ost och dricker bubbelvin.
.

Och vinnaren är...

*trummrulle*

Millenium Falken!

Med de stiliga mellannamnen Snusmumriken och Roomba i engelska parken.

Bildreportage över själva juryarbetet och prisutdelning följer så snart jag har återfått kontroll på min diskusskastade dator, den är fortfarande lite trött i hörnen efter sin höghastighetsupplevelse.

Tack så mycket för hjälpen, allihopa.
.

Ni kan kalla mig 3n1gmA

Jag insåg nyss att jag är ett mysterium. Häftigt va?

Nu när jag försöker rädda det som räddas kan på Den Lilla Lapptoppen Som Trodde Han Kunde Flyga Men Inte Kunde Det (förkortas DLLSTHKFMIKD) har jag rapporterat mina framsteg för var och varannan person jag hittat på Internet. Idag var det Jesper.

Chottlips says: Nu har jag hittat en ny gammal Dell här på kontoret som fantastiskt nog hade en SATA disk i sig så nu har vi kommit igång helt. Datan bootar!

Jesper says: En SATA-disk, och ändå gammal? Wow. Eller, tja... det var ju ändå några år sen de kom. Du måste vara den nördigaste tjejen jag känner till. Ingen annan av mina kvinnliga bekanta skulle ens ha kunnat stava till SATA. Än mindre haft minsta lilla koll på inom vilket härad man rörde sig.

Chottlips says: Jo, ibland blir jag lite nervös av mig själv. Mitt kontor idag är mer galet än vanligt. I förra veckan kom en av våra nyanställda helpdeskare in till mig och sa "Your office is my favourite, it's like a mad scientist lives in here"

Jesper says: Haha.

Chottlips says: Då stod det ett sönderplockat tower, ett helt tower, en sönderplockad shuttle, en IBM laptop och en Dell laptop här. Nu har jag allt det där, en extra skärm, två extra tangentbord OCH en laptop till i knät.

Chottlips says: Och under bordet ligger det ett par utsökta, vita och röda, blommiga pumps. Jag är ett jävla mysterium!

Jesper says: DET är nördigt. Förutom pumpsen. Du borde gå under nördnamnet Enigma! Det är kvinnligt, mystiskt och nördigt i ett. Som Kinderägg ungefär.

Chottlips says: Njae, jag tycker det låter lite för sofistikerat för att vara nördigt.

Jesper says: Skriv det som 3n1gmA istället då. Så blir det jävligt nördigt.
.

Tak! Det är det bästa!

Jag tog Linda i håret (eller var det tvärtom?) och for in till Manhattan idag. Vi returnerade dålig elektronik, brunchade, gick, åkte tunnelbana, shoppade, satt på ett tak och drack drinkar, tittade på solnedgången, åkte bra taxi, gick på bluesklubb och åkte dålig taxi. Den dåliga taxin skällde vi ut och sedan gick vi sista biten till stationen.

Här hemma dammsög Roomban och sedan drack han drinkar själv. Så här ser han ut när han dricker drinkar:

Tävlingen ska ta slut vilken dag som helst. Kanske en tisdag.
.

Debatt och jubileum

"I took a shot of tequila every time Palin said "also" and now I'm dead." Ungefär så sa en jag vet som är underhållande.

Ja, vad gör man när man, lite vissen i kroppen, ska fira sitt tvåårsjubileum i USA en fredag? Jo, förstår ni, man drar sin dator i backen i ungefär 60 km i timmen, man har ont i öronen, öppnar en flaska champagne (på rea!), beställer hem pizza och tittar på gårdagens vicepresidentdebatt på youtube. Med stor sannolikhet kommer resultatet bli ganska intressant, just nu är jag bara halvvägs genom både bubbelflaskan och debattklippen, men jag förutser både fnissighet, yrsel och ilska innan kvällen är färdig. Jag förväntar mig att jag kommer vara klar och ganska lullig runt halv åtta ikväll. Kul! Roomban hälsar. Det börjar bli komplicerat att få in honom i alla inlägg så jag tänker avsluta tävlingen i helgen. Jag lovar det blir rafflande. Så här ser han ut när han hälsar:

Analys. Djuplodad.

Nästa allmäna begäran var visst en ljuplodad analys av Roomban och dess tjänsteutbud à la TV-Sverker. Jag har rullat in en av de tre soptunnorna som står här utanför för att få till rätt stämning och Roomban trycker i ett hörn och skakar. Han vill inte åka soptunna.

Så här ser Roomban ut när han skakar:

Efter att endast ha haft min lille slavpojke i en dryg vecka kan jag säga att jag är väldigt nöjd med mitt inköp och väldigt äcklad över hur lortigt jag lever. Mängden damm han dumpar vid mina fötter är skrämmande och vi är ändå inne på runda två av operation Total Golvsanering på Bredgatan. Han har mycket rörliga delar, något som skrämmer mig, ity jag har dåliga erfarenheter av minst två saker med rörliga delar (den ena heter taperobot och den andra heter MO-jukebox) och han rör sig i en grisig miljö så jag väntar med fasa på att han ska bryta ihop snart. För att den lille inte ska göra just det är det en del underhållsarbete som måste till; dammfacket måste tömmas ofta, filtret blåsas rent och ur hjulen och borstarna måste man pilla bort tussar av intrasslat chottehår. Underhållsarbetet tar lite tid men det är inte så farligt och än så länge har det varit ganska tillfredsställande - det är ju lort man tar bort och det kan man kasta! Jag gillar att kasta saker.

Han är ganska tyst, mycket tystare än någon annan dammsugare jag vet vilket gör att man kan köra honom både sent på kvällen och om arla morgnar utan att oroa sig för att störa varken grannar eller ekorrar. Dessutom är han väldigt söt när han tuffar runt i rummet lite lagom kaotiskt och dunsar i saker och ting, ibland står jag och tittar på honom och ler när han brummar och vispar med sin lilla borste. En gång skrämde han mig när han for in och gömde sig under puffen jag har i kontoret, det tog flera sekunder innan jag hittade var han hade fått slut på batteriet. Nå, dammsugning har iallafall blivit roligt och i morse okynnesdammsög jag hallen medan jag duschade och badrummet medan jag åt frukost, gårdagskvällen gick till att ta en runda i sovrummet medan jag diskade.

Eftersom han kör lite planlöst tar det mycket längre tid för honom att dammsuga ett rum än det tar för oss vanliga dödliga men det gör inte så mycket för det är ju inte du eller jag som gör det. Det är liksom det som är det fina med kråksången! Diagrammet nedan beskriver ett typiskt Roomba-rörelsemönster:

En annan nackdel är att han går bäst om man plockar undan så mycket som möjligt innan han ger sig ut vilket gör att en stökig person som jag måste igenom ganska mycket förberedande arbete innan jag släpper ut honom. Eftersom jag är så stökig av mig har det visat sig att just detta inte är en nackdel då det blivit lite mer städat hos mig.

Fördelarna är att han är tålmodig, inte gnäller, spelar små truddelutter och snurrar runt på golvet för mig om jag vill. Ibland dansar vi disco innan vi går och lägger oss. Om man känner sig ensam kan man trycka på "hur funkar en Roomba"-knappen och få lyssna på en trevlig kvinnoröst som berättar vad alla hans knappar gör. Man kan programmera honom att köra enligt schema och när han behöver ladda sig åker han till sin laddare själv (om man inte stänger in honom i ett rum där laddaren inte finns).

Andra upptäckter jag gjort är att han inte går i trappor och är en alldeles för långsam löppartner även om trottoaren blir väldigt ren.

För er som känner till min relation med ost kommer det här slutgiltiga omdömet säga ganska mycket: Jag skulle hellre leva utan ost i ett år än utan en Roomba-slavpojke. Så det så! Snart är det för övrigt final i namngivningstävlingen, bara så ni vet.

Tanten

Åh, hujedamig vad Roomban skrattade åt det här filmklippet. Så här ser han ut när han skrattar:

Jag hade lite roligt jag med men mest var det Roomban som hade kul.

.